Jamen kan nån bli lämnad ensam i ett rum två minuter utan att bli kidnappad.

Bara för att skriva om något annat än föräldraskap så ska jag ta upp det här med True blood.

Jag och N har avslutat nästan varje kväll på sjukhuset med att ligga och se ett avsnitt av nån serie på hans laptop.  Det har egentligen inte spelat så stor roll hur dum serien har varit, det har bara varit skönt att slappna av hjärnan med något som bryter av innan man somnar. Och nu har vi fått tillfälle att ta oss igenom det nedladdade kulturutbud vi varit mer eller mindre osugna på att se när vi haft mer att välja på.
En sån grej har varit serien True blood, som vi har sett säsong två och tre av.
Alltså gud. När det kommer till teveserier, alltså. Vad dumt det är. Det är så dumt. Inget är så dumt som True blood.

Första säsongen tyckte jag var bra. Andra säsongen kämpade vi oss igenom, och när den äntligen var klar tänkte vi båda "Åh vad skönt. Nu hoppas vi det blir bättre i tredje säsongen." Men det blev det inte. Det blev ännu dummare. Jag, som faktiskt har en förmåga att vara trogen till saker jag gillar in absurdum och inte brukar erkänna att de blivit dåliga förrän jag blivit totalt överbevisad, bekände självmant att True blood är... urjobbigt.

Så här lät det på ett fika för ett tag sen:
"Jag hatar Sookie. Jag hatar Bill."
"Ja!"
"Jag hatar Tara. Jag hatar... Sam."
"Ja."
"Jag hatar Lafayette. Jag hatar hon den där... röhåriga."
"Ja."
"Jag hatar inte Eric. Av nån anledning."
"Nä."
...

(Viskar) "True blood. Det är så dumt."

Kommentarer

JennyB sa…
Ingen hatar Eric. Men han är inte min favorit, det är Terry Bellefleur. Han har inte blivit kidnappad heller, like på det! ^^
Malin sa…
Ja, Terry! Terry... Of course. Den bästa i True blood!