Jag och Oscar Wilde, va.

Jag kan ju inte motstå att falla för en enda frestelse. Jag är till exempel väldigt dålig på att banta. Jag försökte någon dag, men det gick inte. Och det beror nog på att jag innerst inne inte tycker att det behövs?
Jag har nog när det kommer till kritan svårt att förstå varför jag ska avstå från några njutningar. Och det gäller såväl sovmorgnar som ostchips och rödvin.

SNARK!
Det spelar nästan ingen roll vad jag har planerat för dagen, jag stiger inte upp i tid på morgnarna. Jag lever i livslögnen att jag går upp åtta. Men det är fel. Jag tänker gå upp åtta varje dag. Det är skillnad. När larmet ringer är det som att min hjärna kör in på något kompromisslöst njutningsspår där ingen logik biter, allt vett försvinner. Som när en knarkare ser kokain. Åh herre gud, är jag sovmorgonsberoende?!

Hata kroppen
Sen allt det här hatet mot kroppen. Jag har blivit medveten om hur jag var förut och hur andra gör för att leva "nyttigt". Man har gått upp fem kilo, då ska fettet bort. Alltså, det ska bort så fort som möjligt. Man står inte ut en sekund till. Helst skulle det få försvinna genast. En vecka är den maximala tiden man kan stå ut med sig själv. Och så bantar man allt man orkar, ändrar sin diet extremt och tränar så hårt att man aldrig mer vill röra sig efteråt, för att det var så plågsamt.
Jag vill leva nyttigt. Jag vill inte bli osund. Men det är en annan sak än att avsky sin kropp. Om man behöver gå ner i vikt, kan det inte vara okej att processen tar ett halvår istället för en vecka? Eller, den bästa idén av alla; kan man inte inrätta sin kost på ett sånt sätt att man aldrig behöver banta? (Det vill säga, man blir aldrig överviktig, för att man äter enligt tallriksmodellen och inte vräker i sig godis varje dag och så vidare.) Ja tack.

Slurp.
När Lillo har somnat för kvällen kan jag inte fatta vilka argument det skulle finnas mot att jag dricker ett glas rött. Okej, om hon skulle bli akut sjuk så skulle jag inte kunna köra bil till sjukhuset.
Men å andra sidan har ju våran bil punka. Så det går väl på ett ut.

Kommentarer

Kattis sa…
Det är ju precis den inställningen som är bäst Malin! Gör inga så stora förändringar att du inte klarar av dem. Så gillar jag F&S tänk. Lägg till något bra. I stället för att man ska ändra och ta bort och leva eländigt.
Malin sa…
F&S, det är Friskis & svettis det? Ja, jag känner mig verkligen inne på långsamhet nu. En långsamtverkande god kost. (God mat, mycket grönsaker. Godsaker då och då.)