Jaha Malin, värst var bitter du lät.

Jorå.
Förlåt.

Träning blir nog aldrig min grej. Jag vill inte behöva tänka på träning, jag vill att den ska integreras i min vardag. Inte muta in mer av mina korta kvällar med familjen åt omständliga projekt borta från hemmet, som att åka till något gym och trampa på en maskin. Jag vill göra på nåt annat sätt, leva bra, cykla och gå dit jag ska, ta trapporna istället för hissen och bära barn och tunga matkassar, och stressa hjärtat i form med hjälp av möten.
Skojar.

Kommentarer

Kattis sa…
Haha bitterMalin ;)
För mig är träning en integrerad del i mitt liv. Att ta bort den vore som att ta bort att äta, med andra ord helt otänkbart. Jag blir gladare och mer harmonisk om jag får träna och alltså deppig och obra om jag inte gör det. Därför pratar jag gärna HUR mycket som helst om det. *nörd*
Malin sa…
Du älskar ju träning. Det är härligt att se att det inte behöver vara en tråkig uppgift för alla. Du verkar ju alltid ha tyckt att det är så skönt och utvecklande, och det är ju underbart.
När jag tänker på gymträning och löpband protesterar jag inom mig, jag ba nej, jag håller inte på med sånt där längre, jag vill leva. Jag vill inte va med i ett duktighetsmaraton längre.
Men, kanske kan jag hitta ett sätt att träna samtidigt som jag känner mig levande och glad.
Kattis sa…
Nja löpningen hittade jag för kanske 7 år sedan. Innan dess tyckte jag det var trist. Det var när jag kunde springa med musik som det var kul. Löpband får mig att vilja klösa bort huden i ansiktet av tristess och gym är ju bara så tråkigt. Jag har också full förståelse för att folk inte tycker att det är så himla kul att lyssna på mig alla gånger så jag gör mitt bästa för att lägga band på mig :)
Malin sa…
Det finns säkert jättemånga som tycker det är skitaroligt att prata träning i timtal med dig!
Numera pratar jag gärna om barn, men jag lägger band på mig när folk inte har nåt utbyte av det, typ nån som inte har egna barn bryr sig ju mindre om alla detaljer. Och blogga, det gör man om vad man vill förstås!