Annat då.

Ett av barnen i huset är förkylt och inatt vaknade jag av att C var täppt i näsan. Och hur går det då? Det går bra, hon är bara lite snuvig idag, knappt märkbart. Men när jag låg bredvid henne på natten och lyssnade till hennes andning stod det klart att jag hela tiden sen utskrivningen har stannat kvar i beredskapsläge. Redo att agera när larmet går. Jag vågar inte tro på att vi ska slippa en katastrof, alltså en till svår tid på sjukhus. Har vi verkligen kommit undan? Är det okej, kan jag slappna av? Det skulle ju nämligen vara skönt. Jag provar på det litegrann nu medan jag skriver, bara testar lite.

Kommentarer