Hej kära dagbok.

Jag änskar att ord kunde beskriva alla dagens många upplevelser. Utifrån sett tror jag inte att det verkar som att nåt extraordinärt har ägt rum, och det har det väl inte heller, fast det är ju de här dagarna med lilla C som är extraordinära, en massa stunder varje dag.
Leka med tåg, klättra på mig, hålla mig i händerna svinglad medan hon står med breakdancegungande höfter och vill springa iväg och försöker släppa taget. Få ett blyghetsanfall och gömma ansiktet mot mig när hennes farbror säger hej. En ordentlig skrattstund när jag säger oj på ett roligt sätt och vi spinner vidare på det under kvällsgröten.
Sen kan hon inte somna för att N är ute och hon gråter saknadens gråt i fyrtio minuter innan hon däckar, och då är jag full av ungefär alla känslor som finns.

Kommentarer

Frida sa…
G är ju inne i värsta "pappa-perioden" just nu, men roligt nog så går det mycket bättre att lägga honom om kvällarna om A inte är inom syn eller hör-håll. Ikväll blev det sent och han var lite övertrött, så det tog 15 min att somna i stället för 5, som det brukar vara. Men det är okej, för även om skrik och skrän tär på en ibland så är dom ju rätt gulliga mitt uppe i hysterin ;)
Malin sa…
Tyvärr blir C bara helt otröstlig när inte N är inom syn- eller hörhåll. Nu får det vara slut för en stund på att försöka natta henne ensam medan hon är inne i den här separationsångestfasen eller vad det är.
Ha ha, femton minuter, det låter ju ändå inte så illa? Och speciellt inte att fem minuter är det normala ;) Jo, visst är de fina mitt i alltihopa.
Frida sa…
Självklart är 15 min helt acceptabelt, så länge det inte övergår i 1 timma som det gjorde här om kvällen :/ Men det brukar oftast vara så den första natten när vi ska sova borta