Syskonfrågan.

Under de senaste veckorna har jag förlorat en del av mina tvivel när det gäller att bara ha ett barn, att låta C bli ett ensambarn alltså. Inget är skrivet i sten lyckligtvis, och under ett par år har vi fortfarande möjlighet att ändra oss om vi vill. Men jag har insett hur mycket min familj ger mig utan att vi behöver vara fler än så här.

Det är inte bara det att jag och N är väldigt tagna av Den Enda Lillo och att graviditeten, och kanske första tiden i nya barnets liv skulle bli krävande och kanske svår. Jag tycker även att det är roligt att ha ett förhållande. Inte bara som en trygg överenskommelse, utan ett riktigt kärleksförhållande. Det är nånting som jag värdesätter enormt här i livet.

Sa hon som nyss startade ett bråk med sin man för att han sa "va".

Kommentarer

Frida sa…
Vi är fortfarande inte säkra på om hurvida vi vill ha fler än G. Vissa dagar känner man att åh, vad det skulle vara mysigt med en till, för att ändras till nästa. Och vad är det egentligen som säger att bara för att man har en så måste man ha fler? Är det något fel på en om man bara vill ha en, att man är nöjd med att bara vara en familj på tre istället för fyra? Njut av lillan och känner ni nån gång i framtiden att ni vill ha en till så kör på =)
Malin sa…
Du är så klok Frida!