Hon har kommit ikapp en del när det gäller det motoriska och är på det planet rätt normal för att vara en ettåring. Hon har inte tagit några steg på egen hand ännu, men hon har stått upp några ögonblick utan stöd. (När hon kan det blir hon jätteglad.)
Emotionellt kan inte utvecklingen skyndas på på samma sätt och hon är en klockren niomånaders. Beskrivningen "extremt klängig" som jag hittade på en sajt stämmer väl in. Separationsångesten är som värst (hittills) och hon har varit känslig i allmänhet. Det har gjort vissa dagar och kvällar jobbiga. Andra är däremot extremt fina med en skrattade, keyboardspelande, kramig unge. Hejhej är det första vi har hört henne försöka säga. Annars har vi förstått att hon vet vad lampa, tutte och pappa är. Mamma verkar vara klurigt (låter mycket som lampa.)
Hon äter numera det mesta, även kött i vissa mängder. Och fastän hon är i storlek med en niomånaders bebis så har hon lite lagom hull och runda kinder och det gillar vi.
Samt, när man sitter och äter och känner två små mjuka händer som börjar känna på ens ben och man tittar ner, då får man se det dokumenterat bästa leendet i världen.
Kommentarer