Arbetssituationen.

Jag har bloggat sparsamt och när jag väl har gjort det så är det om en gubbfit eller en pestopizza. Den här veckan har jag jobbat mycket och ägnat resten av tiden åt lilla C.

Idag har jag färglagt och lämnat in den sista seriesidan för den här gången.
Jag håller på och fixar fram och tillbaka med mina arbetstider mellan kontoret och tecknarstudion. Studion, som jag kärleksfullt kallar vårt köksbord.

En del har sagt att det är väl ändå tur att du jobbar hemifrån en del, för fastän du jobbar så får du ju en närhet till barnet. Men det blir inte så i praktiken, eftersom jag måste putta bort, säga nej och ignorera istället för att umgås och leka. Att jobba hemma en dag med lillan klättrandes kring benen gör att jag bygger upp en ryggsäck av skuldkänslor som jag försöker leka bort under kvällen. Alltså, den som tycker att det går bra att arbeta i samma rum som sin ettåring är nog den ettåringens dagmamma i så fall. Men att fixa någon typ av arbetsrum eller lokal är ett typiskt Fall för Framtiden.

En annan grej är att hittills har jag tagit ut mina firmatimmar på torsdagens och fredagens eftermiddagar. Men jag har kommit på att ingen vill att jag ska komma hem och börja jobba på fredagseftermiddagen. Varken jag, uppdragsgivare eller min familj. Så i veckan har jag testat att teckna onsdag och torsdag istället. Det känns jätteskönt att veta att imorgon när jag kommer hem är jag ledig och vi kan tjoa och timma och åka på kalas utan att jag behöver låta något jobb ligga och vänta och sura och ägna sig åt emotionell utpressning.

Kommentarer