Byxshopping.

Vi gick till JC eftersom jag tagit det radikala beslutet att köpa byxor i en affär. Bökandet i provhytten blev precis som det måste bli. Finns det nåt som kan befria en från värdighet som att stå i lysrörsbelysning och stånka medan man försöker dra på sig det som man trodde var en generöst tilltagen storlek medan ens man tittar på? Det är inte lätt. När vi hade utrett vilken storlek jag har nu för tiden så plockade jag åt mig ett par ungdomligt rosa jeans. Konversationen dessa ledde till:
"Nej."
"Nä."
"Det ser ut som att jag inte har några byxor på mig."
"Nja, men du fick lite av en ct."
"Du vet när man var så liten att man alltid bara såg det här partiet på folk, jag inser nu att det är det här jag såg av mina dagisfröknar på åttiotalet. De såg ut precis så här."

Köpte ett par svarta crockers.

Kommentarer

Problemet med de tajta modellerna är att det borde vara mycket mer stretch. Eller kanske man skulle köpa en storlek större, varför nu det ska vara så svårt :)
Malin sa…
Jaha! Då kanske jag inte är så stor som jag tror ändå ;) Nä, men gud vad leds jag är på för tjata byxor.
Man blir ju på dåligt humör.
Jag gick o byxshoppade för första gången på säkert år, det fanns nästan enbart slimfit modeller i hela JC, förutom 2 raka modeller som inte var snygga för sitt pris. Det slutade med ett par slimmisar så klart utan stretch. Så nu sitter jag här och dietar bort senaste årens småätande...
Malin sa…
Ja, bara skinnyjeans, jag vet! Tröttsamt! Och enbart låg midja. Nu ska jag säga dig en sak, sen jag fick barn hatar jag låg midja. Man tycker ju att om de har ungefär hundra olika jeansmodeller att välja på så ska inte alla ha superslimfit + sexy skärning i midjan. Kan inte en JEANSbutik saluföra åtminstone en modell med hög midja? Det här är något som kommer stöta ut mig och mina medmänniskor med putmage från jeansmarknaden helt.
Malin sa…
Dieta inte, det är inte dig det är fel på! ;)
Nä, man får köra med tights tills modet vänder, nån gång blir väl även anorexia last year...