Det har varit varmt

i några dar. Jag har ändå börjat varje morgon med att tänka
”Nu är det höst.”
Sen har jag klätt mig i långärmat och svarta byxor och under dagarna lärt mig att acceptera svettanfall i köer. Idag tog jag på en kort och ärmlös klänning med sjuttiotalets blommor i grönt, orange och magenta. Under promenaden till jobbet njöt jag av den fläktande brisen. Sen insåg jag att klänningen och mina höfter gått in i en kamp där ingen ville ge efter. Eftersom klänningen kom till under en era då få hört talas om stretch kunde inget samarbete komma till mellan oss, någon måste dö. Slitsen på ena sidan öppnade sig långsamt. Den går nu upp till höften.
Höften ser självgod ut.

Kommentarer

Haha, vilken underbar beskrivning :) stretch, underbara stretch säger jag bara...
Malin sa…
Ja, jaaaa. Slipper man oroa sig för att bli skrynklig och arg också. Bara fördelar.