Jamen så här kan det gå, att man

somnar bredvid det lilla underverket vid nattningen och vaknar två timmar senare och snubblar ut ur sovrummet sur över att inte ens kompissystem har fungerat och så ser man att kompisen också sover. På soffan. I en svart lägenhet. Nu är jag lätt groggy, men jag sitter i soffan och ska stjäla åt mig lite fritid. För sjutton.

Jag och N har jobbat på att jag också ska kunna natta lillan själv. Nu har det fungerat två gånger, i förrgår och idag. Då har hon inte gråtit efter N utan känt sig tillräckligt trygg hos mig och somnat. Jag är jätteglad över det. Ikväll när jag började sjunga vaggvisor slöt hon ögonen och somnade på en sekund. Jag hoppas att det inte bara är tillfälligt.

Kommentarer

Frida sa…
Det går så mycket upp och ner med dom små liven. Vissa dagar duger mamma inte till något, det är bara pappa som gäller. Sen dagen efter kan pappa dra dit pepparn växer för mamma är minsann bäst! Nattningen har vi börjat göra båda två, men eftersom vi inte "nattar" Grim genom att ligga på golvet bredvid hans säng så blir det bara en kram och en puss från oss, vilket funkar ganska bra ;)
Malin sa…
Ja, visst kan saker och ting ändras fort. Jag blir då glad om lillan kan vara trygg med oss båda. Hoppas det går bra fast jag jobbar nu igen.
Olika för alla familjer vad som funkar bäst. Fint att ni har hittat ett sätt som ni gillar.