Pengar och romantik.

Igår lutade sig N bekymrat tillbaka i soffan och sa:
"Jag är orolig över din pension."
Det visar sig att han hade läst detta.
Vi har kommit fram till att jag ska vara mammaledig några månader till efter årskiftet. Det betyder att jag kommer att ha tagit ut mer föräldraledighet än N i slutändan. Och för att kompensera mig för det ville han hjälpa till med mitt pensionssparande. Det var något så romantiskt att jag knappt varit med om liknande. Det blev så tydligt att han har tänkt vara ihop med mig ett tag.


För intresseklubben. Obs, ej en måttstock utan endast en redogörelse för våra val.
Så här gör vi med pengar under föräldraledigheten: 
Den som arbetar och har lön betalar största delen av räkningarna. Den som har föräldrapenning bidrar med en mindre andel. Men vi har inte gjort så att båda har exakt lika mycket kvar på kontot efter att allt gemensamt är betalt. När N jobbade var jag av uppfattningen att han, som tjänar mer pengar än mig, måste få njuta av dessa pengar. Han tog hand om de flesta av våra kostnader, men han hade nog ändå lite mer pengar över än mig i slutändan och jag misstänker att han kunde spara. Jag känner lite så här: Varför ska han straffas ekonomiskt för att jag valde att jobba inom kulturmedia? Samt, jag har stolthet, kan bidra och vill inte bli försörjd. Nu jobbar jag och jag betalar därför mest. Jag har dock en lägre inkomst än N hade och han har en högre föräldrapenning än jag hade, så vi har justerat beloppen. Vi har ett topplån och det amorterar vi enormt mycket på, femtusen kronor i månaden. Det kändes jobbigt i början, men efter ett par diskussioner bestämde vi oss för att prioritera det fastän vi var föräldralediga. Och nu känns det ganska skönt. Att få bort det dyra är ju en form av sparande.

Kommentarer

Jag skulle inte heller välja att dela ekonomin exakt, håller med om att den som tjänar mer kan betala lite extra för tex boendet och givetvis ska den som är hemma mer med barnen kompenseras av sin partner, men jag skulle inte vilja bli försörjd eller försörja i övrigt heller. Att den ena helt sköter hem och barn och blir försörjd tycker jag inte är fel heller, det kan ju faktiskt vara det man vill! Bara det att man hamnar i en ganska sårbar och beroende roll som samhället ser ut...
Malin sa…
Jo, problemet blir ju att man hänger upp sin framtid på att förhållandet ska funka, och om det inte gör det står man utan besparingar och meriter om man har varit den som tagit hela biten med hem och barn och inte har jobbat. Men alla ska göra som de blir lyckligast av.
Hanna sa…
Mycket imponerad av er amortering. Tycker ni verkar ha det himla fint.

Malin sa…
Ha ha! Jo. Jag är mest blown away över att vi genomför det här med pensionssparandet.