Amning versus flaska.

Katta Kvack skriver om hur det är att både ha kritiserats för flaskmatning av bebis och för amning av bebis. Det är otroligt. Hennes slutsats är den sunda, lägg ner överdrivet synpunktande på andras val, öppna upp för matro. Jag håller med. Och jag har förstås också åsikter om amning. Min åsikt är. Um.

Flaskmatning, det fick vi gå över till när det visade sig att C inte klarade att amma. Att veta om att ersättningen, hur fin den än är, ändå inte är lika nyttig som bröstmjölk är en sak. Det betyder inte att flaskmatning ändå inte är den bästa lösningen ibland. Jag vet själv hur jag hade mått om jag hade fortsatt att pumpa mjölk längre än fyra månader. Därför har jag noll procent dåligt samvete för flaskan.
Stå för ditt val. Du vet varför du valde som du gjorde, och att det var det bästa för er familj. Därför kan du ta och be eventuella åsiktsdryftare att dra åt fanders om de ploppar upp.

Kommentarer

Frida sa…
Jag valde, efter att jag försökt första dagen med ammning, att flaskmata Grim. Ångrar det inte för en sekund och jag vägrade att pumpa. Det kändes helt enkelt inte bra eller bekvämt för mig. Så då, om alla som är emot flaskmatning hade fått som dom velat och jag ammat ändå, innebär det att jag hade suttit i minst 4-6 månader och haft ångest ett par ggr per dag. Att mata med flaska har inte skadat Grim alls, tvärtom! Andre har kunnat vara mycket mer delaktig och han fick ju halva spädbarns tiden tack vare det. Så jag håller med dig: Man ska stå upp för sig själv och det man väljer att göra, för det som känns bäst för mamman är i slutändad bäst för barnet också :)
Malin sa…
Ja, jag håller med dig. Och ja, det är ju en väldigt fin bonus att pappan blir så delaktig.