Jag tror jag får lite livskris.

Bara. Bara lite livskris.

E he.

Jag älskar hösten och det, men... kanske... ändå. Att det är lite jobbigt när den mörka tiden ligger framför en. Och så det här med att jobba.
Det har kommit en del förändringar senaste tiden. Jag trodde att jag kände mig redo för de förändringarna, men... När jag ser de olika delarna bilda en helhet blir jag lite, ehhe (skratt i falsett)

För en vecka sen eller så fick jag höra att bossen på tidningen Elvis funderar på att ta bort min serie ur tidningen. Inte för att det är nåt fel på serien, men för att tidningen måste förnyas och Plåstra har varit med sedan starten. Jag blev först ledsen, men sen blev jag lättad. Att inte teckna serien släpper lös tid som jag kan lägga på illustrationer, som ger mera proportionerligt betalt. Och så får jag mer tid att vara med min familj, tänkte jag. Och så kan jag teckna serien när jag själv har lust.

Sen visar det sig att jag och N kollar på hus. Ett hus här i stan kostar upp emot två miljoner nu. Vi har inte på långa vägar några trehundratusen till en egen insats liggande på bankkontot. Så då kom vi ju på den smarta idén att jag kunde gå upp på heltid på kontoret istället, så att vi kan spara. Teckna kan jag göra på någon flextimme här och där.

Det är nu livskrisen sätter in.
Man bara VEM FAN ÄR JAG EGENTLIGEN???!
Hjälp mig, tecknare! Hjälp mig, peppa mig! Stöd mig... Det här kommer att gå bra, jag är inte fast i ekorrhjulet för evör änd evör (gråt)
Det ska komma en vår

En relaterad fråga: Är jag inte för gammal för att hålla på med livskriser?

Kommentarer

Linda sa…
Varför inte kalla det förändringskriser? För nog kommer det fler i livet, även om de förhoppningsvis blir färre och färre med tiden. Tack för att du skriver så mänskligt! :-)
Malin sa…
Tack, ett bra ord. Ja, det är nog för mycket begärt att man ska sluta krisa med jämna mellanrum. Tänk när Lillo flyttar hemifrån och jag kommer i klimakteriet.
Nå, vad glad jag blir.
Kattis sa…
Man är aldrig för gammal för att krisa ;) Jag tycker att det är väldigt mänskligt att reagera på alla förändringar och inget måste ju heller vara för resten av livet. Hang in there Malin!
Henrik Fakir sa…
Hang in there, det blir alltid bättre eller sämre (bestäm själv). Oftast är all förändring positiv i längden.
Kommer du sluta helt med Plåstra tror du? Men du får inte sluta blogga, (det är ju lite som att läsa "Plåstra - bakom kulisserna").

Många kramar
Henrik
Malin sa…
Kattis, tack, du är så gullig. Sant, inget är ju för evigt.

Henrik, nej, jag kommer nog aldrig (?) att sluta med Plåstra. Det är ett superbra sätt att uttrycka vissa saker, en del går inte på något annat sätt. Fast det blir nog i mindre skala. Jag ska inte sluta blogga heller :) Jag ska försöka ta det lugnt och acceptera vad jag har blivit, en kärring som samlar på spargrisar.