Nu något om barnuppfostran.

Läser det här av Hanna inklusive kommentarerna och blir djupt tacksam att jag inte har ställts inför situationen då man blir så desperat att man överväger att prova en skrikmetod för att få barnet att sova. Jag har ingen aning om vad folk tycker om min och Ns barnuppfostran, men om något skulle jag gissa att folk anser att vi daltar.

När vi var i Malå kom det på tal att två av barnen som närvarade, en av dem var C, äter dåligt ibland.
"Och då kommer den stora frågan, ska man tvinga sitt barn att äta?" sa en förälder.
Samtalet gled över i annat medan jag tänkte att vi aldrig har övervägt att låta C lämna sin matstol innan vi har försökt truga i henne så mycket mat som möjligt. Ungen ska komma ikapp de som är tre månader äldre, vi har alltid trugat och i sista hand gett henne det hon tycker är godare om hon har vägrat äta det som bjudits. Vi har inte fjantat med några principer om att äta upp på tallriken. Har hon inte accepterat slottsgryta så har det blivit mango- och bananpuré istället. Övergripande mål: C går upp i vikt. Har man ett helt friskt och vanligt barn har man nog mera av ett spann att röra sig i.

Det är dumt att döma andra, för man vet ju inte alls vad föräldrar har testat innan de börjar låta sin unge ligga och skrika sig till sömns. Om ingen kan sova under lång tid kanske det är det bästa? Men jag kan inte tänka mig hur jobbigt det skulle vara både fysiskt och mentalt att börja med någon metod mitt i natten där vi ignorerar den gråtande C som står i sin spjälsäng och ser på oss under den okända tidsrymd det skulle ta innan hon ger upp. Får ont i hjärtat när jag läser artikeln i Vi föräldrar som varnar för att 5-minutersmetoden tränar föräldrarna att ignorera sina föräldrainstinkter och sitt barns behov. Ber till Gun att jag inte behöver äta upp orden om att jag aldrig tänker testa den metoden.

Kommentarer

Hanna sa…
Ska börja använda uttrycker "ber till Gun" nu.

Kram
Cilla sa…
Tips av det slaget är bara vansinne. Barn blir snarare tryggare av mycket närhet (om den inte är påtvingad), ju tryggare i grunden desto lättare att våga bli självständig. Att tvinga i barn mat är faktiskt sjukt och kan leda till ätstörningar t o m i vuxen ålder eftersom barnet förknippar viss mat eller all mat med obehag. Sen är det förstås skillnad på att tvinga och att uppmuntra och lirka med barnet men det är ju tråkigt om inte föräldrar inser skillnaden. :S Tusen gånger bättre att låta barnet få den närhet de vill ha som små då de blir tryggare. Man kan ksk överväga att bli lite hårdare om barnet fortfarande står och skriker i spjälisen vid tolv ;)
Frida sa…
Har aldrig tvingat ungen att äta när han inte vill: Barn svälter inte sig själva, man får ju prova med olika grejer. Men, om dom får sitta med en och se att vi faktistk också äter det som bjuds så brukar det gå bra. Och i Gs fall så är tre tuggor acceptabelt. I Gs fall är det lite svårare med sömn... vissa gånger är han så trött att ögonen går i kors och vad man än gör, det hjälper banne mig inte. När klockan börjar närma sig elva, tolv och man själv är på vansinnets brant och ryggen och armarna skriker efter allt bärande och vaggande och läpparna är stumma av allt vjyssande, ja det är då som 5 min metoden tillämpas. Alla är vi olika och olika metoder finns överallt och funkar med varierande resultat. Men, som tur är, så brukar det knappt ta mer än 5 min när väl G är så trött att han bara skriker, en stor lättnad för både barn och föräldrar kan jag meddela. Normalt sett (när han inte har ont av tänder, problem med magen och är extremt mammig och pappig på en och samma gång) så lägger han sig utan ett knyst och somnar på 10 min.
Malin sa…
Hanna: :D

Cilla: Jag håller ju med dig. Det är vad vi fick höra från våra läkare också, om maten. Om man tvingar barnet så kan det bli problem hela livet. Man måste ju träna på att äta, men inte tvinga.

Frida: Barn svälter inte sig själva - eller? Guuud vad jag var tvärsäker i den frågan innan jag fick barn. Under tiden med C har jag funderat på om hon verkligen vet sitt eget bästa ibland. Skulle vara skönt att lita på att hon förser sig själv med exakt så mycket mat som hon behöver, men det gör jag inte riktigt än. Därför, trugning, trixande och massor av efterrätter. Jo, det måste vara jobbigt när sövandet blir så där. Men skönt att det oftast funkar bra!