Ändra stil för sin partner.

Den här diskussionen hos Katta Kvack var ju mycket intressant. Jag har kommenterat i den och jag är förstås den Malin som gnölar som en emotionell gruppterapideltagare om att det inte alls är så självklart att "mitt utseende är bara mitt" och att man med Mia Törnblomartad självkänsla skaffar rosa hår även om man vet att ens partner tycker det är fult.

Min make N är av typen som ger förslag på smink, kläder och frisyrer han tror att jag skulle passa i. Exempel på saker N föreslagit genom åren:
  • Ljusbeige läppstift. Vi satt i bilen då, det var år 2005 och jag gav honom iskall tystnad.
  • Parkasliknande jackor. Någon månad sen under en tevereklam. Jag vill dock ha en gubbrock (substantiv) och när N ser det kommer han att förstå.
  • En kort, tuff frisyr. Cirka en vecka sen. Då jag blev stött över att han inte uppskattar mitt långa hår sa han att "det är ju alltid roligare med något nytt".
 N föredrar en stil på kläder, hår och smink. Den stilen har inte jag. Det är ett faktum.

Det där är ju inte så lätt! Alltså, jag vet ju att han skulle tycka jag är jättefin i en del saker. Men det skulle ju inte vara min stil. Om jag ser på mina kläder genom hans ögon så skulle det kunna leda till att jag rensar ut halva min garderob. Därför gör jag inte det. Inte längre. Men jag får tänka mig för, för att inte anpassa mig.

Samtidigt har vi två format varandras stilar, gnuggats av mot varandra genom åren. Både när det gäller heminredning och kläder har vi smittat varandra litegrann. När vi möttes hade jag orange hår och klänning i regnbågsfärger. Nästan direkt bytte jag ut hårfärgen till min naturliga mörka, för att N tipsade om det. Det var kanske en akt av undergivenhet, eller? Sånt där tycker jag är otroligt intressant att tänka på och nästan omöjligt att reda ut. Sju år senare föredrar jag mitt mörka hår. Jag passar bäst i det. Det är min egen åsikt. Jag lovar. Och N har mjuknat för och till och med börjat tycka om färgstarka retroinslag i inredningen.

Jag och N pratade om det där i fredags. Han har aldrig anpassat sin klädstil efter några önskemål från mig, helt enkelt för att jag aldrig kommit med några. Jag tycker att hans stil är fin. Men jag har ju anpassat mig efter andras smak och förväntningar. Både när det gäller Ns smak och hur man förväntas klä sig på mitt kontorsjobb.

Är jag förtryckt för att jag inte kommer till jobbet i kaftan? Nä. Jag och N kom fram till att såna klädkoder nog är en del av vår kultur som vi aldrig slipper ifrån. Ändå känner jag att det är viktigt att kunna presentera sig på ett sätt som man själv föredrar. Det är viktigt att klä sig i plagg man trivs med, det mår man bra av. Då kan det bli krockar då och då. Det är bra att ha något rum i sitt liv där man kan se ut som den man tycker att man är. Men det är inte något som självklart är jätteenkelt. Det beror nog på hur stark man är.

---
Tillägg: Samt vad man jobbar med och hur mycket ens favoritstil skiljer sig från normen om hur man borde se ut.

Kommentarer

Hmm ja, jag tycker väl man kan ta till sig av ideer på samma sätt som man kan göra av vänner, men inte så man liksom byter ut det man själv gillar för att nån annan tycker om det. Min grej är märkligt nog klackar, ibland gillar jag skor med lite klack men märkligt nog har de flesta av mina killar inte gillat det utan föredragit platta skor. En kille gick så långt som till att tjata på mig att jag skulle ha platta istället för klack hela tiden. Då blev jag sur, vilket han inte förstod. Därför slutade jag med killar *skoja*
Malin sa…
Mäh. Det måste ju ha haft nåt att göra med att de kände sig korta bredvid dig, för annars brukar väl killar ÄLSKA höga skor (generaliserar vilt). Nej men jag håller med, det känns så fel att tränga undan nån del av sin stil som man gillar. Det är ju bara att säga grattis till de som är så trygga att de endast ser nollställda ut när partnern börjar tipsa om fräsiga skjortor eller rynka på ögonbrynen åt tatueringsplaner. Man kan ju ha den bristen att man vill gå till mötes. Jag har haft jättesvårt att tänka ut om det är fel eller bara normalt. Jag menar hur vanligt är det inte att tjejer försöker stajla om sina pojkvänner till exempel? Ja... allt handlar väl om ifall nån inte mår bra.
lmd83 sa…
Sant och intressant! Har funderat lite på samma grejer nu i dagarna, just det där med att behålla "sig själv" men samtidigt hålla ihop med omgivningen.

T.ex. beroende på vad för jobb man har kan det ju vara viktigt hur man ser ut och klär sig. Jag har inget behov av att dra med mig döskallarna jag gillar att pynta mig själv i när jag jobbar, men jag skulle ha svårt att färga om håret bara pga ett jobb, även om jag var sugen på att ha illgrönt hår.

Har jättesvårt att se mig själv som tjejen som "stajlar om pojkvännen", som du skrev här. Alltså näe. Vadå, man faller väl för nån för den han är, varför skulle jag vilja ändra honom?!? Har jag aldrig begripit mig på.

Men att bara säga "Jag tror du skulle passa i den jackan" eller såna simpla grejer, det är väl inte att propsa på en stilförändring, riktigt.

Men åååh, orange hår och regnbågsfärgeklänning - var är bilderna?! ;)
Men alltså det handlar väl om vad som faller inom ramen för vad som är en själv kanske? Typ att man kan få ett tips eller en ide av nån oxå känner man i maggropen att det inte är 'jag' utan kanske mer den andras stil och där måste man ju faktiskt dra en gräns. Eller i a f jag! Och jo, jag tror mina platta skorfetish killar hade längdkomplex o sånt funkar ju inte heller! Om det är en big deal att den andra ska matcha, ja då får man hitta en som matchar o inte försöka gnälla på nån att ändra sig. Jag fick också mycket tips och ideer av en kille, vilket jag inte tror berodde på att han var missnöjd med hurdan jag var. Han kunde t ex säga "det där läppstiftet i den reklamen skulle du nog passa i". Eller att jag skulle passa i en byxmodell jag inte använde då. Nån gång undrade jag om han ville 'göra om mig' o kunde bli irriterad för att det var så mycket ideer och jag inte hade så många. Eller jo, jag hade en ide att han skulle färga sitt hår. Kanske var jag inte lika frispråkig bara? Intressant ämne detta förresten, har aldrig tänkt så ingående på det förut.
Malin sa…
Imd83: Ha HA! Jag ska allt leta fram något foto.
Det där med att stajla om pojkvännen, jag håller med dig egentligen. Ändå vet jag att jag försökt köpa snyggare kläder till folk jag har varit ihop med, som sedan blev liggande i deras garderob. Jag tyckte jag hade "rätt" till det när de i mitt tycke inte direkt hade någon stil, utan kanske vanemässigt bar samma t-shirts och kalsonger som de haft sedan tonåren. Fast i efterhand förstår jag ju att de visst hade en stil, de var asnöjda med sin stil med gamla urtvättade bandtröjor och jeansjackor som kom ut säsong efter säsong. Ecofriendly och hållbart var det också.

Men alltså, jag tyckte ju om de personerna, men eh. Jag ville ändå att de skulle ändra på sina kläder.

Det löste sig när jag slutade dejta hårdrockare.

Cilla: Mm, där sitter gränsen. Jag brukar ofta läsa in mer i tipset än själva tipset, också. Alltså inte bara "du skulle va fin i kort hår" utan förstås "din stil är tråkig, jag är inte nöjd med hur du ser ut osv osv osv". När jag och N nyss blivit ihop höll jag på att gissa mig till hur han ville att jag skulle se ut utan att han ens sagt nåt. Men det ligger ju som sagt hos mig. Enda gången jag har tyckt att han gick över en gräns var när jag frågade om jag borde gå ner i vikt och han sa "ja, två kilo kanske". Kanske svårt att förstå, men jag hade nästan kunnat göra slut då. Tyckte att det var ett sjukt sajkosvar.

Jag svarade med att gå upp fem kilo till.
lmd83 sa…
Ja men fy, sådär gör jag också, liksom har inte kunnat ta ett "Du skulle passa i det" utan att höra just det där "Det är FEL FEL FEL på dig!", och det är ju bara hjärnan som är lite tossig, så nu försöker man ju tänka i nya banor och ta saker/kommentarer/tips för vad de är...
Hade förmodligen grinat över svaret om kilona ;) Eller förut, i alla fall, jag lever ju i nån slags illusion om att jag ska ha blivit så jävla mogen på äldre dar (ha ha ha!).

Haha, men jag är ju hårdrockarn som helst går i samma bandtröjor! Har en kompis som är så mycket mera fa-fa-fashion än jag, och jag tycker att det är kul att låta henne "styla mig" då och då, eller... Alltså inte nu så att hon klär ut mig, men liksom lite tips och råd och sådär. Jag är ju lite kameleont så, att det kan passa mig att vara civilklädd mellan varven, och jag klär mig rätt olika efter humör osv, men gladast är jag ju oftast i den där urtvättade gamla rockertischan och svarta brallor!

Så ja, alltså om jag nu slutar upp med en kille som har större intresse och känsla för det där med yttre fix än mig, så nog hade jag säkert tagit till mig av hans råd. Men jaa, alltså som med kompisen min, då är det ju ändå jag som ber henne om att hjälpa mig, inte så att hon prackar på mig en stil som hon tycker jag ska ha...

Ja ja, för trött nu, tappat tråden!! Återkommer om nån dag och kollar vad tusan jag skrev egentligen ;)
Malin sa…
Otroligt svårt att inte tolka saker ofta.

Vill belysa att det förstås är superskönt med nötta bandtröjor och jeansjacka! Nu för tiden känns det ju dessutom helt moderiktigt? Obs att mina stajlingsförsök ägde rum 1997-2002, smak är som bak, alla ska få va som de vill osv.
Nicklas sa…
Alltså, om man inte klarar ett ärligt svar kanske man ska tänka efter innan man ställer frågan, eller skriva ett manus så att man får det svar man vill ha.

Är det inte värre att bara gå omkring som artiga främlingar och aldrig egentligen veta vad den andra verkligen tycker?
lmd83 sa…
Haha, *delar ut ett nyskrivet manus till samtliga i min omgivning*
Näää!

Såklart är det bättre att vara ärlig och riskera att ibland trampa någon på tårna, än att låtsas. Tycker i alla fall jag.

Det ligger ju inte heller alltid värderingar i åsikter, alltså, bara för att man säger "Jag tror du hade passat i en blå jacka", så betyder ju inte det att man tycker att den nuvarande jackkulören är sämre.

Förändring kan ju vara kul, som nån sa. Det behöver ju inte vara vare sig bättre eller sämre. Bara annorlunda.
Malin sa…
Nicklas: Älskar att höra din röst <3

Imd83: Ja, det är ju så, ibland är en kille med en anka på huvudet bara en kille med en anka på huvudet.