Att vara skeptisk och kritisk

är ju i grunden något sunt och bra. Men det finns ju också något som, förlåt att jag använder det här ordet, är att vara dumt skeptisk. Alltså, att inte förstå skillnaden i trovärdighet mellan olika källor. Till exempel när ett antal vetenskapsman hävdar en sak jämfört med när något till exempel har klottrats på en grottvägg av en man i exotisk huvudbonad för 4 000 år sedan. Eller: När något ses som rimligt av nästan alla vetenskapsmän och när bara en ensam vetenskapsman står sur en bit bort och inte håller med.

Jag tror inte att folk, alltså, dumt skeptiskt folk, förstår vad forskning är för något, eller? Tänker de att forskare på presskonferens bara "Jo, de här siffrorna drog jag ju fram ur anus". Tror du att de flesta förstår att det handlar om beräkningar?

När nyheterna kom om att jorden är på väg mot en fyragradig höjning av medeltemperaturen inom nittio år så skriver cirka tusen personer direkt i tidningarnas kommentarsfält att:

"Man ska int lita på allt som folk säger! Det där är bara bluff och båg." (Allmän dum skepticism)
"JAG kan då aldrig tro att ovanstående stämmer." (Individperspektivet, dvs jaaaag avgör genom mitt gillande vad som är sanning)
"Då jag finner det osannolikt att så stora depåer av fossila bränslen finns fnyser jag åt detta." (Så kallad lillmäster som vill verka påläst genom att använda krångligt språk, samt tror att han självklart vet mer i ämnet än en professor i meteorologi med livslång erfarenhet)
"Hur skulle något sånt vara MÖJLIGT?" (Självgod person som tror att den i och med sitt inlägg genomfört ett vattentätt argument för orimlighet)

Jag bara förstår inte vad det är som gör att så många tar avstånd från forskningsresultat nu för tiden. Jag vill inte vara den som är elak, men det verkar som att folk inte vill göra normala, rimliga bedömningar. Eller? Det måste ju finnas någon förklaring till det.

Nu har jag inte tid mer. Vi hörs!

Kommentarer

Nicklas sa…
Word!
Malin sa…
(╯°□°)╯︵ ┻━┻

Kastar omkull bord. Love.
Li sa…
Ja, att vara lite allmänt skeptisk är något som jag brukar se som positivt, men den där sortens klimatskeptiker som tror att den senaste tidens klimatförändringar är helt naturliga eller att människan har bidragit med en väldigt liten del, får en ju att bli mörkrädd. Jag förstår inte heller hur de tänker.
Malin sa…
Jag gör också det, gillar kritisk inställning alltså. Och inom forskarvärlden är det ju viktigt att vara skeptisk, det är ju en grundförutsättning för att få fram bra resultat. Man kan förstås vara skeptisk mot förhärskande bilder inom vetenskapen också, ibland har ju såna där skiften ägt rum när ett ämne har ändrat bild, dvs. en ensam, sur forskare hade rätt i något. Men att välja ut den ensamma med avvikande åsikt och bara lita på den. Eller tänka att "det är lika stor chans att hen har rätt som alla andra", det är ju... dumt. Måste handla om något annat. Som vanligt. Man vill inte att det ska vara sant.