Tiden.

Jag har fått en vikarie på kontoret, alltså en som ska vara här medan jag är föräldraledig igen. Det är jättebra. Men jag hade inte över huvud taget räknat med att tid går åt till att introducera någon i arbetet. Vi har ju faktiskt aldrig introducerat folk. Vi jobbar inte så. När jag började här så hade min föregångare redan stuckit. Samma scenario mötte den vikarie som var här istället för mig när vi fick lillan. Han bara kom in på mitt kontor och möttes av en härva av papper och försvunna dokument.

Hur som helst betyder alltihop att jag inte på långa vägar har hunnit det jag planerat på kontoret den här veckan.

Samtidigt så har vi hållit på med lägenhetsvisningsfixet. (Sant är att jag oroat mig mer för visningarna än för budgivningen.) Det dög inte att bara städa, vi flyttade ut en massa saker jag ansåg var för "privata", exempelvis samtliga kläder ur klädkammaren, vilket betydde att vi inte ens kunde bo där, utan har befunnit oss hos mina föräldrar och var tvungna att göra en halv inflyttning igår kväll.

Före första visningen ansåg jag att riskerna var för höga, men igår gjorde jag det. Jag doftstajlade. Gick in i lägenheten en halvtimme innan visningen, tände ett doftljus och kokade upp en kanna fruktte. Sen stod jag där och glodde på en röd knapp på spisen som varnade för att plattan var het.
Jag ba nej det lyser, vad orutinerat. Vad ska folk tänka nu, jag orkar inte med det här, NU STICKER JAG

Sprang ut hållandes en krukväxt som jag inför visning nummer två hade kommit på var FÖR FUL medan mäklaren stod och försökte tilltala mig.

Eftersom en illustration behövde göras om ska jag även sitta och jobba med det ikväll. Men okej. Det här är livet. På väg hem ska jag plocka upp några sköna burgare och sen får jag träffa ma piips.

Kommentarer

Chaffismorsa sa…
Ha ha, jag kan se dig framför mig när du panikar över plattan :D
Malin sa…
Ja, alltså jag bara nej, allt skulle ju bli PERFEKT, ha ha.
Jag har samma situation fast tvärtom, känner att jag i januari kommer vara vikarien som lämnar en härva av papper och ofärdiga ärenden till den stackare som varit föräldraledig. Skrikandes I'm sooorry i fjärran.
Malin sa…
Ha ha! Meen. Det är ju inte ditt fel om inte arbetsgivaren kan unna er en veckas överlämning. Så stick bara, vråla so long, suckers!!!