Mycket ska man vara med om.

Ikväll fick jag genom en fruktansvärd upplevelse reda på att vår katt har inälvsparasiter.

Det var väl antagligen mitt straff för att jag var så odräglig i inlägget nedanför inlägget nedan. När jag skrev "inte du" så menade jag kanske inte du, om du är en sån som tar ansvar. Sen finns det en rimlig gräns för hur mycket var och en har möjlighet att göra beroende på sin situation bla bla bla, jag är  så trött på sånt där, dutteri om att man baara behöver välja ekologiska tassels till sina gobelänger så blir allt bra. Känslan jag har, det är som i det där experimentet där en försöksperson ovetandes om att den var en försöksperson satt i ett väntrum som höll på att rökfyllas och ingen annan reagerade.

Visade sig att personen satt kvar tills den inte kunde se handen framför ansiktet, för att den inte ville vara oartig.

Så här då: