Vad har vi haft för oss sen sist?

Ja, hördu, C har en fas då hon inte sover bra av någon anledning. Så jag och N har fått umgås med varandra på kvällen enbart med hjälp av ihärdighet. Vi får ge upp vid tio, elvatiden och lägga oss med barnet. Det får väl vägas upp av att ungen är underbar, DÅ! Suck!

Några på jobbet har sagt att jag ska njuta nu, eftersom när barnen växer "blir det bara jobbigare". Skrek då, nej, det är ju tvärt emot vad vi intalar oss hela tiden.
Jag undrar om inte folk glömmer bort. Inget kan till exempel mäta sig i jobbighet med spädbarnstiden, och nog måste väl exempelvis en sjuåring ha börjat sova hela nätter? Sen förstår jag att det är jobbigt när sjuttonåringen är ute och kraschar bilen.