Alltså femtonhundratalet.

Vilken trist tid. Nöjen folk ägnade sig åt:
Korsstygn.
Sitta i en stol och lyssna på en kille som spelade flöjt.
Att gå på promenad, vilket innebar att gå helt uppstyltat med hatt och allt på ett pimpinett sätt runt en mur.

De bästa läkarna, såna som kungligheterna hade alltså, ägnade sig åt åderlåtning och hade inte en susning om hur man smittades av förkylning.

Åkte man fast för att ha förgiftat nån kunde man straffas med döden genom att kokas levande. Helt normalt. Plus att man på laglig väg blev bränd på bål om man började fundera högt över sin religiösa tro.

Och tidens skickligaste konstnärer använde sina klena armleder till att pensla fram såna här proportioner på sina kungaporträtt: