Barnets sömn.

Jag har en fråga, typ.
Jag vet inte om det är en fördom som baserar sig på att bara föräldrar till morgontidiga barn skriver på facebook eller om det är sant, men jag har fått för mig att det kanske är lite vanligare att barn vaknar tidigt på morgonen än att de ligger och drar sig.

C har alltid varit morgontrött och kvällspigg. Det är inte så konstigt och redan innan vi skaffade unge hade jag och N svårt att föreställa oss att vi skulle få ett sånt där barn som vaknar när korna ska mjölkas. Om vi inte använder väckarklocka funkar det så här hos oss: Jag och C vaknar av oss själva vid nio och går upp. Vid tolv försöker jag söva henne, det går med lite övertalning. Hon sover ungefär en timme. På kvällen tycker vi vuxna att det är lagom om C lägger sig klockan halv åtta, åtta. Det tycker inte hon, hon är vrålpigg och ligger och sjunger, studsar och vrider sig i sängen tills man ger upp och går upp ett tag igen. Hon somnar vid klockan tjugoett.
Stryker man lunchvilan går det däremot bra för henne att somna vid åtta.

Det kanske låter som ett ickeproblem, samt ointressant. Grejen är att Samhället inte bara hjälper oss att komma ombord på bussen med barnvagn, utan också medverkar till att familjens tider anpassas efter kontorstid och att folk, vuxet folk, kan bli lite knäppa om de ungefär aldrig får umgås på tu man hand. Till exempel hade det varit okej att C var vaken till nio ifall jag och N hade kunnat vara vakna till tolv tillsammans och prata, planera och se på Community. Men eftersom han går upp sex för att åka till kontoret så måste han gå och lägga sig typ klockan tjugotvå. Plus att man inte hade hunnit plocka ihop skiten som C hade dragit fram under dagen och så vidare och så vidare så att hälften av kvällstiden går åt till det.

Lösningen på problemet, som har funkat nu i tre dar, är att jag ställer ett larm och jag och Tjallan stiger upp klockan åtta på morgonen. Fast vi inte vill. Det ligger inte naturligt för oss. Men det funkar jättebra. C kan både vila på dagen och somna i tid på kvällen. Frågan är väl bara om det är typ normalt att behöva ställa klockan för att få upp barn, om det är bättre för henne att få sova ut på morgonen eller om det finns nån annan lösning? Du, förälder som vet, dela med dig.

Kommentarer

Hanna sa…
Nästan exakt samma tider och situation hos oss. Som att läsa om Juni.
Frida sa…
G vaknar oftast vid fem, sex nån gång på morgonen, men bara för att han vill ha välling. Ligger han inte redan hos oss så tar vi upp honom till oss och han får dricka välling där. Sen somnar han, 9 ggr av 10 om och sover som en stock till åtta, nio nån gång. Problemet med detta är då, som du skrev, att man nästan måste skippa en tupplur på dagen för annars är ungen inte i säng före nio. På vardagar stiger vi alla upp halv sex för att hinna frukost och dyl. innan dagis och jobb och vi får knappt liv i ungen, trots att han lägger sig och oftast sover vid åtta. Så nä, om vi (och G) fick bestämma skulle ingen av oss stiga upp före åtta. Men, vissa dagar vaknar ungen halv sju och är pigg som en mört, det beror lite på. Men det verkar ju funka som ni har det just nu, det är bara att fortsätta :) Ett tips ang. att få mer tid tillsammans, du och N, är att medan en ger C kvällsfika eller vad ni nu matar henne med, så kan den andra plocka ihop allt som hon dragit fram. Så här gör vi det: A sitter och myser med G i soffan medan G dricker välling och jag plockar undan alla leksaker. För det mesta har vi G att hjälpa till, vilket han tycker är roligt. Sen så nattar A medan jag sitter och väntar, och oftast så somnar G på 20 min och vi har minst två timmars tid tillsammans innan vi själva går och lägger oss. Vi kör så varannan dag och det har funkat kanon för oss :)
Malin sa…
Va! Mhm, minsann, det finns en till. Ja, det lär väl bli disciplin som gäller för att få nån ordning.
Malin sa…
Frida: tack för tipset, det är ju förstås bra det där med att en städar medan den andra ger välling.