Öh.

En utmärkt rubrik på ett entusiastiskt inlägg.
Idag var det ett par gubbar här och försökte installera bredband, alltså dra en ledning, såkallad fiber, in i huset. Det gick inte för att marken var frusen. Våra försök att skaffa en snabb internetuppkoppling är en lång och ointressant historia med flera icke spännande vändningar.
Slut på avsnittet.

I och med att jag bestämde mig för att göra Plåstraboken skrev jag till en serietecknande kollega angående festivalen (som heter Stockholms internationella seriefestival och inget annat, förlåt att jag skriver fel på allt) och jag blev superglad och peppad av hennes svar. Jag är lycklig över att smarta, schyssta och erfarna personer vill hjälpa mig med mina bokbestyr och frågor. <3

När N kom hem hade han med sig ett trådlöst bredband från 3. Vi kunde se på svt, tack vare att de har börjat sända alla sina kanaler på webben. JAG ÄLSKAR SVT.

Sen "höll vi på", alltså inte att tävla i pruttning, utan fixa med hemmet. C var involverad i allt som hade att göra med skruvdragare/hammare/bordsknivar/ovanligt vassa blyertspennor. Till sist fick jag panik och lade allt i en korg som jag höll upp ovanför huvudet.
Vi kanske skulle behöva skruva upp någon hylla ovanför barnhöjd också.

Kommentarer

Anna sa…
Brukar sällan (typ aldrig) kommentera, men i dessa nätkärlekstider insåg jag att det är hög tid att visa uppskattning! Jag har följt din blogg sen jag själv var gravid och letade intressanta bloggar av människor i samma situation och jag hittade din och har följt dig mer än ett år nu. Du skriver tänkvärt och jag gillar dina serier som får en annan småbarnsmamma att ibland skratta högt rakt ut vid datorn. Köper mer än gärna ditt kommande album!

Tack!
Malin sa…
Nämen! Vad gulligt! Tack, vad glad jag blir :)