Om barndop.

I somras kommenterade en vän att vi inte hade haft dop för C. "Nej, det hade vi inte, första året har varit så kaotiskt. Just dop hade vi ändå inte tänkt ha. Jag hade funderat på en namnfest, men nu är hon så stor, så det får vara."  Vännen blev frågande och jag förstod att dop var något han såg som obligatoriskt. Så här ser jag på barndop: Det är något man kan ha av tradition eller för att släkten ska få tillfälle att träffa barnet. Men för mig är det en religiös grej. Föräldrarna får svara på om de tycker barnet ska tas upp i församlingen och följa den kristna tron. Jag tycker C ska få välja själv om hon vill göra det när hon blir större. Det fick jag göra, jag blev inte döpt när jag var liten. Och namnfest är en ny och kul grej som man kan ha för sitt barn eller vara utan, precis hur man vill.