Ett guldkorn.

En sköterska hette Birgitta. Hon var lite barsk och gav intrycket av att man kunde kollapsa i hennes armar och vara trygg där. Hon brydde sig om oss och gjorde det lilla extra, fastän hon inte hade nåt specialansvar för oss. Hon var den enda som rengjorde i salen, på bänkarna med den stora hon där C badade och Cs skötbord, medan vi bodde i Sunderbyn.

En dag kom hon inbrakandes på salen med en barnvagn. Hon hade tagit saken i egna händer.
"Nu ska ni få gå ut!"
Det var egentligen inte tillåtet, eftersom C fortfarande var isolerad.
"Vi skyddar vagnen med filtar och är försiktiga. Så kan ni gå på en promenad."

Vi riggade upp med portabelt larm och syrgastub och bäddade in C enormt mycket i den gröna barnvagnen. Sen rullade vi, jag, N och C, genom sjukhusets entré och ut i höstluften. Det var vår första promenad tillsammans.

Kommentarer

Guld värt med personer som inte bara lyder och tar tag i saker, det tackar vi Birgitta för! Hoppas hon också vågade påpeka brister uppåt.
Malin sa…
Ja, hurra för Birgitta <3