Förskola.

C är på förskolan och det är sista dagen av vår långa invänjning. Den första veckan gick vi tre dagar och vi var med henne varje dag. Andra veckan blev det tre dagar igen, då lämnade jag henne en liten stund två av dagarna. Sen blev hon förkyld och vi var hemma torsdagen och fredagen. Den här veckan har det gått bra, hon har varit ungefär fyra timmar på dagis varje dag hela veckan.

De första gångerna då jag lämnade henne och hon grät så sa jag glatt hej då, men släpade mig sedan fram bölandes själv på väg hem till huset. (Vi bor extremt nära förskolan, fem minuters promenad.) I takt med att hon har vant sig vid dagiset så har hon kunnat ha ett par dagar då hon har varit oberörd, eller kanske bara klagat lite, när jag lämnar henne och det har känts superbra. När barnet är glatt så vänder hela livet uppåt, har jag noterat.
Men idag protesterade hon verkligen när jag skulle gå. Vi kom och jag klädde av henne, det var så kallt att barnen hölls inomhus. C var jätteglad och ville visa mig en massa duplo som fanns i en lekhörna. Sen sa jag att jag skulle gå och då började hon gråta och sträckte sig mot mig, men jag sa hej då och C kastade med armarna och satte sig dunsigt ner, gråtandes i protest. Den fina pedagogen Karina lyfte upp henne i famnen och C grät så att tårarna sprutade medan jag log, vinkade och gick. Jag bölade inte efteråt, för nu vet jag att C har det bra utan mig. Det har varit så tryggt att lära känna förskolan, personalen och barnen i lugn takt.

Att hämta, det är en annan sak. Jag unnar alla föräldrar att få känna glädjen av när ens unge kommer springandes mot en, lycklig och med armarna utsträckta. På måndag börjar jag jobba som vanligt.

Kommentarer