Hittills.

Ptja, det är väl inte direkt så att jag jublar efter två dagar som heltidsarbetande dagisförälder, snarare har jag redan brutit ihop och ba JA VILL INTE LEEEVA SÅ HÄÄR!
Men det ska jag. Ett tag i alla fall. Kom hem igår tidigt, alltså halv sex, men lillan var trött och kom inte ens och hälsade i hallen. I med mat i mig som N hade lagat, lillan satt bredvid och vrålade, hon ville också ha. Sen bolibompa, välling, i säng med barnet. Jag gick och handlade, duschade och såg Arrested development (ja, jag älskar den) och sen la vi oss.
Med Ns tillåtelse fick jag förflytta den sovande C till stora sängen, eftersom min enda möjlighet att umgås med henne är i sömnen. (För att vara konsekventa hade vi nattat henne i hennes eget rum.)

Idag var det möte på morgonen, sen seminarium hela dagen om medborgardialog. Blev berörd av föreläsarna från Gällivare Malmberget, eftersom situationen är så extrem. Som det står om dokumentärfilmen om orten som nyss gick på SVT (som jag dock inte har sett):

Malmen måste brytas för att samhället ska kunna leva och samhället måste rivas för att malmen ska kunna brytas. Väntan på den stora smällen och samhällets undergång genomsyrar livet i Malmberget.

Så framställdes ju förstås inte stadens omvandling av de två representanterna från Gällivare kommun. Men när de beskrev det ömtåliga arbetet med att skapa en positiv känsla inför flytten av staden, med nya häftiga bostadsområden inne i Gällivare och så vidare, så tänkte jag ändå på melankolin, vemodet, uppbrotten, hur platser och gator och minnen och gårdar försvinner när hålet breder ut sig. Samhället avvecklas, ett sånt lite kusligt ord.


Kommentarer