Hej bloggen!

En pall med böcker levererades hem till mig vid sextontiden på onsdagen. Jag öppnade en låda och skådade verket. På grund av ett misstag som jag själv har gjort hade jag därefter en kris som varade ungefär 24 timmar. Nu har jag kommit över det. 

Sen lagade jag soppa till mig och C. På en spik, typ. Det var väldigt länge sen vi handlade och jag fick därför ihop vår kost med hjälp av följande. En näve röda linser, två lagom mjuka morötter, en lök och kantskivorna från rostfrallorna i frysen som vi varit för lata för att slänga bort. Lyxen i det hela var att soppan baserades på en hemlagad buljong som N gjort under helgen.

Ingen av oss gillade den ändå.

På onsdagen åt N middag på jobbet och sen for han och åkte skidor och kom hem när C hade lagt sig. På grund av bokkrisen var jag uttröttad och hade också lagt mig.

Igår torsdag gick N på hockeykväll med sina arbetskompisar. Jag hämtade C från dagis vid halv fem. Kände mig helt normal, eftersom det var så mycket barn där och en del blev hämtade samtidigt som C. Sen åkte vi till mina föräldrar och blev bjudna på en god middag, glass, kaffe och lek. Det var en jättemysig kväll. Vid läggningen var C lugn och glad och jag fick läsa hela Vilda bebin får en hund för henne. Sen somnade hon och jag satte mig och fixade en bokgrej och sen tecknade jag ä-n-t-l-i-g-e-n klart Plåstraserierna som jag ska leverera till nästa Elvis. 

När det gäller Plåstratecknandet är min planering en gåta för mig själv. Kan förstå om redaktören "hatar" mig nu, det gör han rätt i, för jag har misslyckats med att få fram en buffert av serier sedan årsskiftet, fastän jag lovat. I år hade jag tänkt att verkligen satsa på serietecknandet, men jag hinner ba inte. Det är klart, det finns ju gränser för hur mycket man hinner jobba på kvällar och helger. Och så har jag haft bokprojektet. Och jag har absolut inte tagit med saker som sjukdomar och vård av barn i schemaläggningen. Och förstås, pengar är också en faktor. Jag är en vuxen med amorteringar och försörjningsplikt och har svårare att prioritera tecknandet, som inte ger så mycket inkomst, framför tryggt och avlönat kontorsjobb. En lösning skulle alltså vara om Elvis började betala mig otroligt mycket pengar..? Hmmmm.

Kommentarer

Henrik Fakir sa…
Angående att var ute i sista sekunden så lyssnade jag på kommentarsspåret på senaste Simpsonsboxen, där bekänner Matt Groening att han aldrig lyckas bygga upp en buffert på sin stripserie Life is Hell, utan alltid får panikskapa i sista minuten. Då har han ändå hållit på sedan åttiotalet. Sedan lyckades han sådär med den där lilla tecknade serien med gula gubbar.

Vi ses på Seriemässan om några veckor.

Hilsen
Henrik
Malin sa…
Ha, även Groening alltså. Ja, vi ses! Jag är skitnervös.
Kram!