Ge efter för suget, vetja.

Det här som Julia Skott skriver, det håller jag med om jättemycket. För några dar sen var det No Diet Day, den firade jag ovetandes genom att inte banta. Kommentarerna som Julia fick om dagen visar, som hon skriver, en syn på mat.
"Om du inte på något sätt kontrollerar och begränsar ditt näringsintag och ditt ätande, så är alternativet typ att spåra ur."
Jo. Jag skrev ju till exempel att jag och N äter allt som vi vill och ej är feta. Alltså, vi äter alla delar av kostcirkeln, inklusive pasta och bröd. Det är väl det jag menar. Men när jag skrev det undrade jag om det kunde tolkas som att vi låg och tryckte i oss choklad och ändå inte blev tjocka. Du vet, som att vi hittat en magisk formel som Aftonbladet och andra ibland brukar finta om att de har hittat: "Ät vad du vill - och GÅ NER I VIKT!"

Nä. Jag vill gärna hjälpa till att minska ängslan som finns kring kolhydrater nu för tiden, men jag är inte helt koko, om du fattar vad jag menar. För något år sen bestämde jag ju mig för Aldrig mer banta-metoden. Det betyder att jag äter lagom. God köttfri mat, mycket grönsaker, sås, chips och folköl på helgen, kvällsfika -javisst. Men jag vill inte förolämpa en morotskaka genom att äta den av slentrian på något av arbetsveckans sammanträden. Förstås. Det funkar väldigt bra för mig.

Kommentarer

Chaffismorsa sa…
Låter klokt tycker jag. Fast det kanske är för att jag tänker ungefär som du, fast jag äter ju kött då.
Malin sa…
Ja, men det är ju väldigt långsiktigt hållbart, eller hur? Släng in nån magsjuka då och då, så är det ännu svårare att bli överviktig på den här metoden.