Gubben som ska fram.

Hannas inlägg om passiv aggressivitet mot gubbe fick mig att fnissa, ho ho ho. Tänker också på egna liknande gubbsituationer. Jag är så ledsen att det måste vara så här. Men just en del sorters gubbar har något fel på sig.

Sen jag började gå över övergångsställen med barnvagn har jag noterat en sak. Jag är försiktigare och rör mig långsammare för att vi inte ska komma ut på vägen rakt framför en bil. Gubbar i bilar har på grund av det blivit mera benägna att brassa på när jag kommer ut i gatan. Alltså, det empatiska som bilförare vore ju att vara ännu mera mån om att sakta in när någon med en barnvagn är på väg ut i gatan, vilket de flesta förstås gör. Men för gubbarna i den här förkastliga kategorin är min långsamt gående uppenbarelse en trigger för FORTSÄTTA köra, för att hinna förbi.

Annan händelse i samma genre var när en göbbe, den här gången av medelåldern fyrtio år, skulle korsa gatan samtidigt som mig och barnet. En buss var på väg rakt mot oss. Gubben skyndade sig då, mitt ute på övergångsstället, att tränga sig före och framför mig och barnvagnen så att vi fick hejda oss och sakta in. Alltså. Den småjoggande manspersonen fick utstå en del i mina tankar.

Kommentarer

Men vad f... då jag tror på karma kommer dessa gubbar att en dag trilla på näsan i hundbajs samtidigt som en lastbil åker förbi och stänker ner dem med lera. *småler förnöjsamt*
Malin sa…
:)
Och så hörs en röst: "Det var för att du bara tänkte på dig själv hela liiiivet, din gamla tölp!"
:) jaa och varför inte en liten unge som stannar till och sparkar honom i pungen? Bara för att...