Perspektiv.

Nu är det Institutet på radio och de pratar om att för 74 000 år sen dog mänskligheten nästan ut för att en kommande istid kombinerades med ett otajmat vulkanutbrott. Bara tvåtusen individer återstod vid krisens slut. De är upphovet till alla oss.

Sånt där visar hur himla känsligt det kan vara för en art med en klimatförändring om det tillkommer andra gupp i vägen samtidigt. För ett tag sen läste jag en diskussionstråd på Internet där det härjade några klimatskeptiker. En tant skrev
"Vet ni att det finns bevis för att det en gång i tiden har vuxit palmer på nordpolen. Och vi människor är ju här än idag!"
När jag läste det blev jag arg. Argumentet var inte bra, eftersom palmerna på nordpolen växte för 50 miljoner år sen och vår art bara har  funnits i ungefär 200 000 år. Vet hon, tanten, hur många arter som har dött ut på grund av klimatförändringar under jordens historia? Och även om hon menar att människan är en tålig och anpassningsbar art, som skulle kunna överleva extrema klimatförändringar som grupp, varför tar hon för givet att just hon, eller hennes nära och kära och barnbarn skulle överleva en katastrof?

Alltså, det är möjligt och troligt att människorna som art skulle kunna överleva stora svårigheter igen, till exempel en värld där medeltemperaturen har höjts drastiskt. Vi är så utspridda över jorden och smarta. Men då menar man ju att ett visst antal individer överlever. Och det hjälper ju inte för alla som dukar under.
Den där tanten, om man skulle fråga vad hon tyckte om bristerna i djurindustrin, lovar hon skulle svara med tom blick
"Men det är ju naturligt att människor äter kött, vi är allätare."
Ba snälla, snälla, tvinga mig inte att ändra på några av mina vanor, jag vill bara äta LCHF och flyga till Thailand.

Kommentarer

Frida sa…
Jag är en köttätare, och stolt över det. MEN. Vi har tittat lite närmare på möjligheten att köpa lokalproducerat kött, från nån lokal bonde eller nåt. Samlar man ihop ett gäng och köper en ko att dela på så har ju två familjer kött i ett år. Mamma och pappa gjorde så när vi var små, vi födde även upp grisar och en gång en tjur och vi behövde aldrig köpa kött på affär. Man gjorde stora ögon om det - gud förbjude - skulle ta slut och mamma var tvungen att köpa köttfärs på affären, vilket kanske hände en gång om år eller så ;) Men, åter till saken. Genom att köpa lokalproducerat så kan vi ju i alla fall påverka lite av vår miljöpåverkan, genom att inte springa på stormarknader och köpa kött som transporterats från södra Sverige och där djuren lidit i en stressad "löpande band" miljö. Drömmen skulle ju vara att få vara helt själv försörjande vad gällande käk. Kan dock bli lite slitigt men människor har ju gjort det i tusentals år innan dagens generationer kom och blev bekväma.
Malin sa…
Ja, alltså, jag menar ju att även om man äter kött så måste man ju kunna förstå hur djurens liv och miljön påverkas av det. Att bara låtsas som att det är bra för att det alltid har förekommit, det är knäppt. Och precis som du skriver så finns det ju lösningar för djurhållningen, att djuren får ett bra liv (fast att man dödar dom efter en tid, då). Och långa transporter är ju inget bra, men det är tyvärr andra delar av djuruppfödningen som orsakar utsläppen. Nå ja, alla gör ju det de kan och som funkar för dem. Alla vill inte välja bort kött. Men man behöver ju inte överdriva och äta kött till varje måltid, det är inte ens hälsosamt.