Hej,

jag möter inga situationer med lugn.
Närå, men alltså. Jag hanterar stresstest i form av gällt skrikande barn och blodsockerfall som en blind hobbyskulptris som kör en husbil nedför en rullstensås. Herregud. Jag gör mitt bästa!

Vis i sommarkvällen på en promenad nyss tänkte jag att jag måste acceptera mina brister. Jag har jobbat konstant för att utvecklas och ändra på mig, men bristerna finns kvar. Jag måste börja se mig som någon som ibland får ett utbrott, eller ser mesig ut på ett foto, men är okej ändå. Jag måste försöka gilla mig själv för den jag är. Även fast det känns omöjligt.
Inne i mitt huvud lät det där sista väldigt roligt, så du behöver inte tipsa mig om psykiatriker.

En annan grej med att ha buuuaaaarn, som jag har kommit på, apropå personlig utveckling, är följande: Jag har inte rätt att bli arg över en småsak, även om det är den sjätte småsaken som krånglar på en dag. Jag har nämligen haft för mig att om jag har varit lugn och glad genom fem strulande småsaker, så har jag rätt att ba UUAAAAAAHHH!!!! när den sjätte inträffar. I veckan har jag förstått att såna frikort inte finns. Välkommen till verkligheten, Mallan med brallan, du ska möta krångel tusen gånger om dagen och får ändå inte bli arg.

Kommentarer