Igår.

Att sluta klockan 15.00 och åka och hämta barnet gav, du vet, en påse med extra glaaaspärlor av fritid, såsom små skatter vi kunde syla på saker.

Efter en inledande kris där C ville ha "tutten" och sedan fortsatte storgråta efter att hon fått den, för att hon ville ha den ANDRA tutten, promenerade vi mot Ica. På vägen ville C stanna och åka i en rutschkana och då gjorde vi det. Sen köpte vi den icke vegetariska, men mycket lyxiga och lättlagade maten pilsnerkorv. Jag köpte även fyra extra nappar. C ville ha dem redan i affären. Genom hela kassakön grät hon med ett ganska påträngande ljud. 
"Vi måste betala först. Det är bara så här i världen." sa jag. Jag höll tillbaka ett skratt när jag skulle betala och killen i kassan var helt saklig och allvarlig medan C skrek för högan sky, med tårarna sprutandes i vagnen. Direkt efteråt fick hon lägga vantarna på de nya napparna, och på vägen hem hade hon alla fyra i ett järngrepp. 

När N kom hem och vi hade ätit gick vi ut för att titta på fåren borta vid miljögården. I en anslutande hage finns också två fina grisar, som har bott där under sommaren. De hade blivit stora. Fåren stod och betade en bit in i hagen, bland små kullar av långt gräs. Det såg ut som i himlen, tänkte jag. C vinkade genom stängslet och skrek 
"Hej fåren!"

N hade köpt en låda blåbär åt mig i ett stånd på stan. Jag gjorde en paj. En helt lyckad blåbärspaj. Jag blev så chockad att jag försökte äta upp hela pajen på en gång. Jag mådde inte så bra efter det.


Kommentarer