"Pojkar och bilar - det är genetiskt!"

Kära läsare, när vi fick ett flickebarn ville jag inte begränsa hennes intressen till dockor och ponnyer, utan även uppmuntra henne att intressera sig för snickeri, teknik och motorer. Alltså, inte för att lägga någon värdering i någon av aktiviteterna. Det är inte töntigt med dockor. Och jag är själv inte speciellt intresserad av motorer. Men det är inte relevant, för jag ska inte försöka avgöra vad C blir intresserad av. Jag menar, jag vill inte begränsa henne, helt i onödan. Det vore ju dumt.

Jag ville inte bara köpa en leksaksbil till henne och sedan vänta med armarna slappt längs sidorna, för att se om hon började leka med den. Jag ville göra som pojkföräldrarna och styra in henne mot dessa traditionellt pojkiga områden.

När jag började uppmärksamma C på fordon av olika slag var hon en bebis som nyss börjat härma ljud. Och jag blev fnissig över hur lätt det var att väcka intresset. Små barn är verkligen som svampar som suger åt sig intryck. Det räckte med att jag uppmärksammade traktorns ljud utanför fönstret, när den skottade snö. Och så tittade vi på traktorn i fönstret tillsammans. Och jag härmade traktorn med ett brum, brum. Sedan började C själv reagera på traktorns ljud. Och ville se den. Och härmade den.

Vi såg på Traktor Tom på Youtube. "Traktorn! Traktorn!" ropade C.
"Ja, det är TRAKTORN" bekräftade jag.
Nu tycker C om traktorer, bilar, skoter och gräsklippare.

Och så äger ju C även docka och mjukisdjur. Och lego, klossar, kritor, spadar, pussel och xylofon. Det vore lite konstigt annars, tycker jag. Alltså, det vore konstigt i mina ögon att utesluta någon typ av leksak baraföratt. Ibland leker hon att hon matar sin docka med välling. Och ibland leker hon att bilarna kör på golvet och låter "bjum bjum". Mest vill hon nog rita.

Alla gamla traditionella föreställningar om genus som finns, både kring mammor och pappor och barnen, har vid närmare kontakt visat sig ha mindre substans i sig än jag faktiskt kunde föreställa mig innan jag fick barn. Därför skrattar jag när någon säger att vi genusföräldrar tvingar på barnen våra egna, påhittade föreställningar. Ha ha ha!


Liv Strömquist said it!

Kommentarer

Frida sa…
Igår när jag och G var ute i lekparken så hittade han sin väg in i lekstugan, där det finns en docksäng och en docka. Han matade dockan, nattade dockan, kramade dockan och möblerade om var sängen skulle stå. Gulligast var det när han talade om för mig att mamma, nu ska dockan sova! ;)
Malin sa…
Men gud, Grim är så fin! :D