Caitlin Moran.

Nu har jag läst ut storverket Konsten att vara kvinna av Caitlin Moran. Jag tyckte mycket om den. Moran gör en feminstisk humorbok som tar upp sexismens smådjävlar, fettfobi, kroppsrakning, ansiktslyft och så där.

Jag håller inte med henne om allt hon skriver, flera gånger under läsningen ville jag faktiskt säga "mäh", slå ihop boken och börja diskutera med närmaste medpassagerare. (Jag läser på bussen.) Till exempel när hon skriver att man inte är en dålig feminist för att man köper in städhjälp av en fattigare kvinna, för att "om man inte får köpa in hjälp slår vi fast att städning ohjälpligen måste utföras av frun i huset". Njaeh. Istället för att kvinnor av alla samhällsklasser delar på bördan skulle kvinnor och män inom hushållet kunna göra det, men den tanken har inte nått England ännu.

Men förutom såna smågrejer är hon sylvass och dessutom rolig som Terry Pratchett (nu fick någon i trollkarsmundering rysningar). Som ett barn av den svenska feminismens trygga akademiska språk åker jag ba med på resan av ohejdat flams, där poängerna blir skarpare, eller också inte och bara ersätts av en vits. Det tycker jag är en rättighet en humorist måste ta sig.

Till min lycka har Caitlin Moran också identifierat och gett hela kapitel till de tre grejer jag själv har ringat in som sexistiska problem som berör alla kvinnor. Trosor, behå och skor. På alla punkter sjunger hon min visa. Problemet med plaggen ovan är att de är obekväma och smärtsamma i syfte att vara vackra och upphetsande. Och det ENDA RÄTTA är förstås att ha skitstora trosor, en bekväm behå (om någon) och herrskor. Damskor funkar inte, oavsett modell. Sorry. Och herrskor de ger "ett tilltalande avslut på benet, som annars antas försvinna ner i en liten smärtpunkt".

Rekommenderar också särskilt bokens avsnitt om

  • Tjockhet
  • Plastikoperationer

Kommentarer