En undersökning visade att det förekommit runt 40 olika sammansatta ord med "chock" i på kvällstidningarnas löpsedlar under en ettårsperiod.

För något år sen hamnade jag i ett kortare samspråk med en journalist på stan, det var en sån som stoppade folk och ställde en fråga om något aktuellt. Jag kommer inte ihåg vad ämnet var, men när jag på frågan om mitt yrke svarade kommunikatör sa han ungefär "aha, du är på den onda sidan" och blinkade åt mig. Han syftade förstås på att kommunikatörskrået anses vara journalistkårens oetiska tvillingsyster.
Men jag skrattade förvånat, för hos mig hade nämligen uppfattningen att det är tvärt om tagit fäste. Som kommunikatör i offentlig sektor kan jag inte hålla på hur som helst, jag måste jag strikt hålla mig till fakta. Jag har lagkrav på mig att information ska vara tillgänglig för alla. Jag har inte journalistens frihet att skapa dramatiska berättelser av ganska tråkiga möten, sätta missvisande rubriker eller använda uttrycken "sexhärva", "snöattack" eller "dödsost". Särskilt hämmande med det sistnämnda, förstås.

Kommentarer