Frossar i pennor.

Jag ska bidra till en serieantologi snart (obs att det inte är klart att min serie kommer med, utan jag ska skicka in ett bidrag) och jag har under lunchtimman besökt mattonbutiken och beställt pennor.
Åh.
Jag älskar pennor. Tänkt att få jobba på Matton och gå omkring där bland alla rena papper, block och otaliga penntyper. Det är som en barndomsdröm.

Jag skärpte mig, gjorde mig vuxen och beställde en "fantastisk" penselpenna för tvåhundra kronor.

Jag har sån lust att teckna just nu att jag är mer fokuserad  på det än på vad serien ska handla om. Och det är ju fel. Vi får väl se hur det går.

Kommentarer

Det där är nog någon form av försvarsmekanism. Själv är jag nog på väg till samma antologi antar jag. Jag började söka efter refernsmaterial bland mina gamla negativ. Nu har jag ägnat två timmar åt att ta fram bilder på mina gamla hundar.
Malin sa…
Ha ha! Ja. Jag förstår. Jag ba, "måste nog ut och fotografera Bergnäsbron".
Emelie sa…
Ja, det är någonting underbart med att gå omkring i butiker som säljer konstnärsmaterial, med alla pennor och rena papper, som du säger. Jag blir väldigt inspirerad av det, jag tror det är den där känslan av oanade möjligheter och outforskad mark eller vad man ska säga, typ "Det där är bara ett vitt A3-papper just nu, men det KAN bli vad som helst av det, det kan bli nästa Mona Lisa!".

Det sägs att Victor Hugo hade tänkt döpa Ringaren i Notre Dame till "What there is in a bottle of ink" för att hans tuschflaska tog slut just som han skrev den sista sidan av boken. Hur inspirerande är inte det? :)
Malin sa…
Emelie: Ja, precis, oanade möjligheter!
Bara det att folk skrev tjocka böcker med FLYTANDE TUSCH är ju så att man får dåndimpen.