När jag föreläste

om serieteckning i gymnasieklassen skrattades det åt mina skämt. Jag tror, att eftersom eleverna visste på förhand att kvinnan i den begynnande medelåldern som stod framför dem var serietecknare, så blev de öppna för att hon kunde vara rolig. I andra sammanhang är problemet att varken män eller kvinnor "hör" kvinnors skämt. Lex Petra Mede i Melodifestivalen. De förväntar sig inte att kvinnor ska skämta, och den förväntningen är så pass allvarlig att de inte inser när ett skämt faktiskt har uttalats. På mötet i torsdags, där ungefär femtio personer deltog, var jag inte den enda kvinnan som talade och skämtade, utan vi var flera stycken faktiskt, och ingen av oss fick något skratt. Såna är förväntningarna där jag jobbar.

Men. På fredagen hade vi planeringsdag, på min lilla enhet. Min chef, hon är en som brukar stötta med såna där små gester, för övrigt, hon tog bland annat upp humor. Att det är positivt med humor i arbetslivet och hon vill ha in mer av det. Det kändes himla bra.

Kommentarer