Blev ju lite avhugget

det där inlägget om förskolan, men du vet, bloggar i pauser och tidshål. Men du fattar, Lule ä int som söder, här är det verklighetens folk. Eller? Min fråga är alltså, om du har tagit upp något om genustänk med verklighetens förskola nån gång, hur sa du då? Själv tycker jag det är genant att ens fråga om de har smort in ungens eksem.

Kommentarer

Frida sa…
Måste man börja med genus redan innan ungen fyllt fyra, är liksom min spontana reaktion. På Grims dagis har dom en ganska öppen attityd. Om Grim vill leka med dockor (vilket han gör, frekvent) så får han det. Om han vill leka med bilar (som han gör ännu mer) så får han det. Inget som jag märkt på vårt dagis pekar på att personalen aktivt jobbar med genusfrågor, men allvarligt, är det verkligen så viktigt i den åldern? Det känns väl mer rimligt och viktigt att vara mer aktiv om det när dom börjar skolan, där jag kan tycka att det blir mer könsindelat än förskolor :)
Malin sa…
Hej!
Vid fyra års ålder är det ju mycket som redan är grundlagt om man säger så. Man kan inte börja för tidigt med att jobba med rättvisa.

Vad jag menar med att jobba med genusfrågor är:

Pojkar och flickor ska slippa uppmaningar och förväntningar som är baserade på traditionella könsroller.

Pedagogerna ska vara medvetna om hur alla vuxna, inklusive du och jag och de själva, ofta behandlar barn olika utifrån deras kön och hur det missgynnar både flickor och pojkar.

Flickor ska inte BARA tränas i att vara söta.
Pojkar ska OCKSÅ få höra att de är fina med sina nya byxor eller målade naglar.

Flickor ska också få vara vilda och pojkar ska inte bli ursäktade när de stökar hela dagen för att "det är ju så pojkar är".

Pojkar ska få gråta och få tröst lika mycket som flickor.

Kort sagt, att varje barn ska få alla möjligheter att utvecklas, istället för att styras in mot en förutbestämd bana i livet, där vi redan har bestämt vad deras intressen är, vilka färger de gillar, vad de vill leka och vad de kommer att vilja bli när de blir stora.