Det ena leder till det andra när man svarar på en fråga.

Vad tror folk om dig?
Vad jag tror att folk tror om mig är nog faktiskt att jag är rätt stel och inte har så mycket humör eller humor. Tänker de att jag är sympatisk, fast svår att komma inpå livet? Jag är lite rädd att de tänker att jag är tråkig och inte bidrar. Du vet, till god stämning. Eller tänker de kanske inte alls det? Nu pratar jag om människor som träffar mig i verkligheten alltså.

För en tid sen blev det inne att säga att jag är introvert, inte blyg. Jag tyckte det gjorde det till något fult att säga att man är blyg och det blev jag irriterad på. Men skillnaden var tydligen att introverta vill ha det tyst och lugnt och läsa en bok, medan en som bara är blyg vill vara ute i svängen och umgås socialt dagarna i ända, fast inte vågar. Det sista vill dock inte jag. Jag har tänkt mycket på det här med vänner på senaste tiden och jag tycker det blir meningslöst med umgänge om det inte finns något ömsesidigt utbyte, alltså att man tycker om varandra. Jag blir matt av kallprat och kräver att den jag umgås med ska vara intresserad av mig. Ha ha.

Jag har fler och bättre vänner på internet än i verkligheten. Utöver min syster och mina föräldrar umgås jag inte med någon utanför kärnfamiljen. Däremot vill jag gärna det, ha en bra kompis alltså (obs, detta är ej en kontaktannons). Jag definierar bra kompis som någon jag kan se på film med, som samtidigt kan sitta och knappa på sin mobil. Sedan kan vi prata om filmen. Allt handlar om att feelingen ska vara rätt. Med kompisen, alltså.

Jag har haft vänner. Jag lämnade min dåvarande bästa vän i Luleå och flyttade till Växjö, sen flyttade jag till Luleå igen och lämnade mina nya vänner i Växjö. Har alltid hållit mig till extremt få men uppskattade vänskaper. Just nu har jag ingen sån utöver min familj.

Snälla bloggläsare, vad tror folk om dig? Du får vara anonym.