Pappa- och mammafaser.

C har haft en mammafas, sin första. Tidigare har hon haft flera pappafaser då hon föredragit N och jag inte har varit så mycket att hänga i julgranen i hennes ögon. Det har förstås varit ljuvligt att vara i den lillas gunst, alltså, att uppleva att hon tycker om mig. Det är så fint när små dunkande steg springer mot mig fort fort när jag kommer innanför dörren och C lyckligt kastar sig i min famn och kramar hårt. Förra veckan började hon ropa på sin pappa igen på nätterna och nu verkar hon gilla oss båda lika mycket. Det känns bra.
Jag läste i bloggosfären en mamma som tyckte om att vara den viktigaste för barnet. Men så känner absolut inte jag. Jag har alltid haft som drömbild att C gillar mig och N lika mycket och att varken han eller jag behöver vara förälder nummer 2.

Kommentarer