En sak.

Ifall jag väljer att skaffa ett biologiskt barn till kommer jag i alla fall att slippa... föda fram det.

Jag har faktiskt aldrig fött barn.
Magi!!!

Folk blir ju gravida i en jämn ström. Jag kollar på foton av utspända, blanka magar i BB-salar. Fina och ofattbara. De putar rakt ut och är så stora. Jag har inte haft någon sån nån gång.

Den första tiden efter hemkomsten från sjukhuset, när C var runt 6 månader räknat från födseln ungefär, så var jag ledsen över att jag inte kommer att få föda barn på riktigt i livet. Jag var ju rädd för att föda tidigare, men när jag väl hade upplevt värkar samt ett kejsarsnitt visste jag mera.
Nåja. Det är ju ändå bökigt. Jag får tänka på det som något jag kan stryka från listan över saker att noja över ifall vi kör på en unge till. Det där är redan inplanerat, andra kommer att sköta den saken åt mig, typ. Jag kommer bara ligga där medan sköterskor och läkare riggar upp och spänner fast och bökar omkring.

Ps. Ja, för jag får inte föda naturligt för doktorn alltså, en konsekvens av typen av snitt då C föddes. Ds.

Kommentarer

lmd83 sa…
Du är typ som Virgin Mary, fast tvärtom-ish!?