För tidigt födda barn, barn på sjukhus och riskgraviditeter.

Det senaste i barnfrågan.
Jag blev tipsad av min internetbästis Sara om att börja följa en tjej på instagram som är i vecka 28 nu, sängliggande i hemmet fram till förlossningen på grund av komplikationer. Mycket peppande. Det är en person som går igenom något som jag kanske kommer att gå igenom, fast bara kanske alltså, det skulle ju vara otur och jag kanske har tur. Grejen är att det är skönt att se hur det kan vara att leva så, ATT någon lever så och att det helt enkelt finns. Bara det är skönt, alltså.

För någon vecka sedan såg jag på facebook att någon jag inte känner fått barn i vecka 27. Barnet hade somnat in i mammans famn efter en dag. Jag upplevde ett NEJ med flera utropstecken. Men sen fick jag ändå en dusch av minnena av kärlek till ett jättelitet barn och det ledde till känslan att det kanske ändå är värt det, just för att... för hur man älskar barnet. Jag kände fantasikärleken till nästa barn så starkt att jag fick lust att skaffa barnet mer än tidigare. När jag läste om det värsta som kan hända. 
Till dig som det hände: 
Sånt får egentligen inte hända.

Idag på ett möte på jobbet kom en skådespelare och regissör och hälsade på oss och berättade om sitt arbete som sjukhusclown. Hon och hennes teatergrupp spelar blyga clowner som besöker, pratar med och leker med barn som bor på sjukhuset i Sunderbyn. Höll på att dö av återhållet bölanfall hela föreläsningen. Både på grund av hur fantastiskt arbetet är, att det handlade om barn på sjukhus och att det äger rum i Sunderbyn i lokaler jag känner igen.

Förra gången vi fick barn för tidigt hade jag blivit på smällen i februari. Sedan kom sommaren och då satte vi igång med en stor badrumsrenovering som gjorde att vi inte hade något hem när C föddes. Vi bodde först på sjukhuset och sedan hos mina föräldrar i någon månad efter utskrivningen. Eftersom vi planerar att bygga ett nytt tak med mera den här sommaren har jag bestämt att i alla fulla fall avvakta med att få en riskgraviditet tills det är ur världen. För att inte hamna i exakt samma sits igen.

Om man bara kunde bli gravid som en kul grej, på samma sätt som man tatuerar in en kvinnosymbol den åttonde mars i eventet gadda för Gudrun? Bara på flams och impuls. Då skulle det kunna bli åka av.

Såg en komiker göra nån show härom kvällen och han berättade om sina rädslor inför att skaffa barn. Det börjar med att han tänker "åh, kul med en bebis" och sedan utan något steg emellan "ÅH HERREGUD DEN ANDAS INTE!!!". 
Ha ha, ja precis så.

Vad långt det blev.