Förbjudet för flickor att prata med andra flickor i barnböcker.

Stolt över följande bravad i jämställd barnuppfostrad:
Jag har fått in "hon" i Cs värld.
Efter att C hade börjat i förskolan började hon säga att hon skulle "rita gubbe". Nu säger hon ibland även "rita gumma". Och det kan lika gärna hända att gosedjuret är en hon som en han när hon leker. Jag har tänkt på det medvetet, att inte bara säga och läsa och leka "han" alltså. Som jag tagit upp tidigare har vi fokuserat på att få en bra balans i vem som är huvudperson i barnböckerna vi läser också. Det ska vara samma fördelning som i ett slumpmässigt statistiskt urval av personer i verkligheten. Ungefär hälften hon, hälften han och några hen, alltså.

Har dock ett problem med våra böcker med flicka som huvudperson. Flickan i fråga är ofta den enda flickan i boken. Det är som att författaren kände sig taskig nu när hen gjorde hjälten till en tjej och slängde in en han som sidekick, så det inte skulle bli för mycket. Eller också skulle det vara härligt normbrytande med närvarande pappor och så, men bildar samma tråkiga mönster ändå.
Exempel från vår bokhylla:

Lilla Anna och Långa farbrorn
Mimmi och kexfabriken
En fågeldag
Leni är ett sockerhjärta
Leni är en bebis
Gittan och gråvargarna
Gittan och älgbrorsorna

Det är flicka och killkompis/farbror/pappa/bror. Herregud, hur svårt ska det vara? Kom igen nu, din jädra skribent, skriv hon två gånger.

Tar GÄRNA emot fler tips på barnböcker med flera flickor.