God morgon!

Vissa morgnar då jag börjar jobba tidigt upplever jag att jag vaknar någonstans på väg till bussen, men den här morgonen hoppas jag att den första tekoppen vid skrivbordet kan kicka upp ögonlocken. Jag var orolig för barnet inatt, hon andades så konstigt. Jag tröstade mig med att det påminde om en gång när N hade rethosta på semestern, vi sov i en stuga på en camping med några kompisar och hans läten under natten var inte av denna världen. 

Det ovan är trösterikt för att det är mer komiskt än livshotande, alltså.


Kommentarer