"Hoppas vi aldrig ses igen."

Idag fick vi komma hem från sjukhuset, gud vad skönt det var. N hämtade upp mig och C med bilen och så åkte vi glada hemåt. 

Den här vistelsen har för övrigt haft det som vår förra vistelse på samma sjukhus saknade, en vård som inte bara är för det fysiska utan allt annat också. Vi har blivit mycket väl omhändertagna av personalen, både föräldrar och barn. C har blivit uppvaktad med målargrejer, filmer, pärlpyssel... Och av blyga clowner. Vi har fått och blivit uppmanade att lämna rummet och vara utomhus. Men det var ändå i slutändan inte roligt att vistas på sjukhus med småbarn. Tänk då att det bara var fem dagar. När vi gick sa den underbara lekterapeuten C: "Hoppas vi aldrig ses igen." Det hoppas ju jag med.

Sen har vi lekt och lekt. Jag är enormt kär i det här barnet.

Kommentarer

Hanna sa…
Hjälp vilken pärs, har tänkt massor på er senaste dagarna. Fy vad oroligt och läskigt.

Kram.