Läste du Lena Andersson i DN i lördags?

Hon skrev om skolan och problemen med kunskapsnivån hos svenska elever. Här finns hennes text, Läraren är ingen trollkarl. Skolelever måste plugga, menar hon ju. Men hela texten signalerar en rätt ensidig syn på studier. Några citat:

"Och man förstår inte fysik först och räknar sedan. Man lär sig formlerna, sedan räknar man och läser, räknar och läser; ur det uppstår successivt förståelse om hur formlerna åskådliggör naturlagarna."
"Frisörtjänster består som bekant i att frisörer arbetar med en annan persons hår utan dennes inblandning tills nöjaktigt resultat uppstått. Tror man att utbildningstjänster utgörs av att läraren bearbetar studentens tänkande och hjärna såsom frisören bearbetar kundens hår, har man gruvligt missuppfattat tingens väsen."

Jag har svårt att tro att det finns någon som förväntar sig att deras deras universitetsutbildning är som att gå till frisören och att de ska få kunskaper utan någon egen inblandning. Ha ha!

Det här påminner mig om en insändare i lokaltidningen, där en man i Luleå klagade på att snöröjningen var för noggranna. Han tyckte att kommunen skulle sluta upp med att ploga på villakvarteren och gångvägarna. "Ploga bilvägarna först. Vi andra klarar oss" skrev han. Det visar en syn på omvärlden där någon utgår enbart ifrån sig själv. Insändarskribentens "vi andra" innefattade honom själv och andra självständiga vuxna med två starka, friska ben. I begreppet ingick inte något barn, någon gammal med rollator, förälder med barnvagn eller någon i rullstol. (Vi andra klarar oss, basunerade han och klev resolut ut bland snöhögarna.)

Konferensen jag deltog i under förra veckan handlade om tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning. En av föredragshållarna pratade just precis om det Lena Andersson säger inte går, att förstå något innan man skriver eller läser om det. I en skola i Luleå hade barnen fått vara med och skapa sin egen undervisning. De ville veta hur stål blev till och lärde sig om det, genom att sjunga, måla och dansa om det. När jag såg filmerna från skolan tänkte jag att sådan kunskap som barnen fick sitter nog kvar länge. Om man har gestaltat hur man är ämnet som blir stål i produktionens process så minns man det kanske hela livet. Sättet att lära gjorde också att alla barnen kunde vara med och alla kunde förstå, oavsett sina olikheter och diagnoser. Sist av allt, när barnen förstod hur man gör stål, fick de skriva om det. Underbart.
Själv kan jag inte heller avancerad matematik, men upplever en förståelse för hur naturlagarna och universum fungerar, som jag har fått med hjälp av böcker och dokumentärer med exempel utan ekvationer. Så det är inte alls omöjligt att förenkla inlärandet och skapa en bra pedagogik som funkar för fler än Lena Andersson.

Kommentarer