Politisk.

Jag är medlem i MP och detta valår har jag börjat engagera mig något mer och arbetar en del ideellt på den nivån som jag kan. I timmar är det inte mycket, men det är något jag gör tillsammans med alla andra grejer som jag också gör.

Men! En grej jag upplever kring engagemanget i MP är att det förvisso tar, men också ger energi. Jag upplever det som mycket givande. Anledningar till att jag gillar MP:

  • Miljön
  • Antirasismen 

Jag gillar öppen debatt. Jag tycker att MP passar mig bäst. Jag kommer inte att försöka värva andra att gå med i MP. Men om du gillar till exempel solidaritet, ansvar för framtiden och den värld vi lever i, jämställdhet och jämlikhet, tillsammansskap och mångfald så kan jag rekommendera dig att engagera dig i VILKET PARTI SOM HELST på vänstersidan.

Inför att engagera mig politiskt var jag fundersam. Jag tänkte nämligen att om jag en gång går och blir politisk, så kanske jag inte kan bli vanlig igen. Jag tror att mina funderingar är ett symptom på hur politiska partier har blivit till institutioner idag, i motsats till gräsrots- och folkrörelser. Det finns en ravin mellan politiken och vanligt folk som gör att det är ovanligt och känns långt borta att engagera sig i partier. Jag föredrog att vara aktivist (nåja) och stötta miljölobbyn genom till exempel Naturskyddsföreningen, Föräldravrålet och Greenpeace. Jag gjorde lite skämtteckningar, hjälpte till med texter och skickade in medborgarförslag till kommunen till exempel.

Sen gick jag till den nämnd som skulle behandla mitt smarta och välunderbyggda medborgarförslag, fick inte rätt att yttra mig, hörde politikerna prata fördomsfullt om vegetarisk mat och avslå mitt förslag. (Som handlade om att ha en dag med vegetarisk mat i veckan i skolköken.) Efter det kändes det som ett litet steg, eller snarare görbart eller snarare nödvändigt, att bli en av dem som får yttra sig i såna sammanhang.

Kommentarer