Äpplen, päron, människor och kostnader.

En grej. I sitt sommartal sa Fredrik Reinfeldt att vi borde öppna våra hjärtan och landgränser för flyktingarna från de olika krigshärdarna runtom i världen, och det är bra. Sen sa han att på grund av kostnaderna för flyktingströmmarna så kommer det inte att finnas några pengar till reformer de närmaste åren.

Jag förstår inte varför han sa så. Jag har ju svårt att tänka moderat, men jag upplevde att det var att ge med ena handen och ta med den andra. Vilken var taktiken bakom att säga så? En analys i DN var att statsministern ville närma sig vänsterväljarna. Men jag kan inte se någon som helst vettig orsak till att skicka budskapet: "Vi ska bekämpa rasismen och ta emot flyende människor. Och kom ihåg att de kostar jättemycket pengar."

I Agenda i förrgår satt SD-ledaren Jimmie Åkesson och citerade Reinfeldt på det sistnämnda cirka 4 gånger. Förstås helt väntat. Och jag hoppas att fler såg det programmet, för där visades ett reportage om en barnfamilj på flykt från Irak och sedan fick vi se Åkessons kalla likgiltighet inför deras situation.

Det är askasst att börja prata om folk som kostnader. Men nu ska jag ändå göra en jämförelse. Maggan Andersson (som jag vill kalla socialdemokraternas ekonomiskpolitiska talesperson) höll inte med om Reinfeldts slutsatser. Hon sa i DN i helgen att invandringen kommer kosta 800 miljoner per år och att det är en normal variation statsbudgeten som alla regeringar är vara vana vid att hantera.

800 miljoner. Vet du vad det av moderater sönderkramade projektet Förbifart Stockholm beräknas kosta? 28 miljarder. 28 MILJARDER kronor.