Privata val i en ojämlik struktur.

Apropå Hannas inlägg här vill jag förtydliga en sak. När jag skrev om min deltid på jobbet och la upp detta:
Tänk när C var liten och nyss hade börjat på dagis och jag jobbade heltid hellre än att vara den enda av mig och N som gick ner i tid, för att inte hamna i en kvinnofälla. Vilda hästar skulle inte kunna få mig att bete mig så dumt igen. Vem tackade mig? Gudrun Schyman? Knappast. 
Det var alltså inte ett försök att påverka andra att leva likadant eller en åsikt om att deltid för kvinnor är "rätt". Fan, jag är skitglad att det finns folk som njuter av sitt dayjob och älskar att jobba heltid. Min situation har många komponenter. Jag är beredd att byta bort pengar mot tid. Mitt kontorsjobb tar för mycket ifrån mig när jag är där heltid, men 6 timmar om dan känns det givande och roligt. Jag vill ha mer tid för C, för att tänka och för att vara serietecknare. Jag vill inte sluta att jobba, jag vill hålla på med jobb som är meningsfullt och utvecklande. Om man liksom har en askul, utvecklande anställning där man är ambitiös så är ju det guld. Jag är för att barn som har två föräldrar har rätt att vara med båda lika mycket. Vi lever i ett samhälle som inte är jämställt och där normen är att man ska jobba jättemycket och kanske särskilt män. Mitt ideal är att både jag och N skulle jobba mindre, men han väljer ju faktiskt själv och jag kan inte trolla. Något jag förstod efter mammaledigheten med C är att jag hellre låter livet forma sig efter mig istället för att slå knut på mig själv för att passa in i livet.

Kommentarer